Låt alla fiskare betala för fiskevården
En fiskevårdsavgift är en bra idé. Men den ska gälla både ålänningar och turister. Nu gör landskapsregeringens förslag ett redan komplicerat system ännu mer komplicerat.
En årlig avgift på 20 euro. Det vill landskapsregeringen att fisketurister över 18 år ska betala. Den som är bosatt på Åland slipper avgiften.
Grundtanken är att få in mera pengar till fiskevården. 2016 satte landskapsregeringen ner foten och sade att fiskodlingsanläggningen i Guttorp ryker om man inte klarar av att öka självfinansieringsgraden. Det är i kölvattnet av det kravet som lagförslaget om fiskevårdsavgift för turister ska ses.
Fiskevård är viktigt både för att Åland ska bli ett mer hållbart samhälle och för att fisketurismen ska må bra. Insatserna som behöver göras är inte gratis. Det ska sägas direkt. Vissa fiskelag och vattenägare gör ett ypperligt arbete. Men flera kan göra mera. Fiskevård är också mycket mer än bara Guttorp.
Vatten är en känslig fråga på Åland och fiskevårdsavgiften har ältats länge. Förslaget andas populism när det endast ålägger turister att betala avgiften. I en tid då Östersjön mår riktigt dåligt torde det finnas en vilja att skjuta till lite pengar. I arbetsgruppen som arbetade med frågan om hur Guttorp ska öka sin självfinansiering ingick politiker, tjänstemän och branschen. I sin slutrapport föreslog de att landskapsregeringen inför en fiskevårdsavgift som gäller alla som nyttjar fiskeresursen.
Det vågade landskapsregeringen inte göra. Är det verkligen omöjligt att ålägga alla dem som fiskar att betala 20 euro? Jämför med bilskatten. Att du äger en bil räcker inte för att du ska få köra på allmänna vägar, du måste också betala bilskatt och ha en försäkring.
Förslaget är också tveksamt ur ett juridiskt perspektiv. Näringsminister Camilla Gunell (S) motiverade också lagförslaget med att självstyrelsen ibland ska testa gränserna. Det är sant och önskvärt. Men lagförslaget om fiskevårdsavgift för turister är en illa vald testballong.
I det nu liggande förslaget är motiveringen kring den eventuella diskrimineringen tunn. Landskapsregeringen konstaterar att avgiften för turister är motiverad eftersom ålänningarna kan anses betala för fiskeavgiften via skattesedeln. Även om man kan hålla med i sak borde landskapsregeringen ha tagit sig mera tid att föra ett djupare resonemang kring den här frågan. Vill landskapsregeringen verkligen sända iväg ett lagförslag som kan anses vara diskriminerande gentemot en av de ekonomiskt sett viktigaste turistgrupper Åland har?
Landskapsregeringen räknar med att få in 400 000 euro från 20 000 fisketurister år 2020 om den nya lagen går igenom. Att turisterna verkligen har tillstånd ska gränsbevakningen se till. Administrationen och övervakningen beräknas kosta 58 000 euro.
En bättre och billigare lösning vore om vattenägarna och fiskelagen började samarbeta mera och sälja fiskekort för större vattenområden än de gör i dag.
Ur fisketurismens perspektiv är förslaget dåligt. Summan på 20 euro är det minsta bekymret. Problemet är att det nuvarande systemets krav på nytt fiskekort per dag per område är komplicerat. Ur turisternas perspektiv är det enklast om det fanns ett område och en avgift. Det nya förslaget bara förvärrar situationen.
Borde fiskevattnen socialiseras så att alla kan fiska överallt med ett och samma fiskekort som i riket?
Nej, det är ingen patentlösning.
I går kom nyheten om att Högsta domstolen fäller både lagförslaget om sänkt rösträtt i kommunalvalet och en gemensam brand- och räddningsmyndighet för Åland. Med den lärdomen i bagaget borde landskapsregeringen ta sig en funderare. Är det här verkligen en lagstiftning den vill lägga tid och resurser på? Nej.
Landskapsregeringen måste välja sina strider bättre om den ska klara av att förverkliga något.
