Låsta krogdörrar löser inga spritproblem
Krogarnas öppettider har blivit en stekhet fråga så här i slutspurten av valrörelsen. Socialminister Katrin Sjögrens besked att tidigare stängning av stans vattenhål är ett alternativ för att sänka konsumtionsnivån fick debattens vågor att gå höga. Ofta mer baserat på känslor än fakta.
Men det visar också hur svårt alkoholpolitik är. Alla vet att alkohol är en drog som inte är bra för oss. Men de allra flesta tycker ändå om att ta ett glas eller två när tillfälle ges.
Vi kan väl alla vara överens om att krogarna ensamt på intet sätt är det stora problemet när det gäller folks allt mer frikostiga intag av rusdrycker. Mycket värre är langning, billig taxfreesprit och slapp inställning från samhället till att ungdomen börjar dricka allt tidigare.
Det som påverkar alkoholvanorna mer än något annat är tillgången. Hur lätt vi har att få tag på sprit, vin och öl styr i stor utsträckning hur mycket vi dricker. Och därmed också hur mycket alkoholen påverkar oss och samhället.
Här har politikerna mest makt att påverka, men det kan/kommer att kosta en hel del i den politiska poängräkningen. För den som för fram att det inte ska säljas alkohol i vanliga affärer, eller att Alko inte ska ha lördagsöppet, får räkna med att få kritik. Det är en begränsning av individens frihet att välja själv. Men i vissa fall måste samhället begränsa friheten, då samhället anser att friheten i sig skadar. Det svåra är att pedagogiskt förklara när den inskränkningen är rätt att göra.
Men det är som sagt en oerhört komplex fråga. Åland lever i mångt och mycket på tax free-försäljningen. Att begränsa det lokala utbudet av alkohol ter sig som dubbelmoral när man samtidigt strider för bättre vilkor för sjöfarten som kränger sprit för fulla muggar på sjön. Att sedan, som socialministerns eget parti i den näringslivspolitiska debatten härom dagen, dessutom vara för vinförsäljning i vanliga butiker gör en eventuell tidigare krogstängning än mer obegriplig.
I Norden har vi ofta tittat på kontinenten och sagt att ”de klarar ju av att dricka vin varenda dag utan att hela folket går runt med skrumplever”. Och de senaste 10-20 åren har vi försökt anammat den dryckeskulturen. Vi har njutit av ett bredare sortiment av viner från världens alla hörn. Vi har uppskattat annorlunda ölsorter från nya länder. Men samtidigt har vi inte skippat groggarna på lördagskvällarna. Knappast det bästa av två världar…
Det politikerna måste göra, innan de börjar ändra tiderna på krogarna, är att fundera över vad de verkligen vill med alkoholpolitiken. Vill vi ha en restriktiv politik för att få folk att dricka mindre – ja, då måste den också vara konsekvent över hela linjen. Då ska krogarna stängas tidigare, ölen bort från butiker och bensinstationer och tullreglerna skärpas och efterlevas. Ungdomars alkoholdebut ska senareläggas.
Eller också gör samhället ett långsiktigt och allvarligt försök att ändra dryckeskulturen. Ett kontrollerat intag av alkohol skapar inte problem eller ökade kostnader för samhället. En avslappnad och god inställning till alkohol avdramatiserar användandet och tar bort den mystiska spänning som finns kring drickandet.
Vad man än väljer att göra måste politiken vara konsekvent för att vinna medborgarnas förtroende och förstående.
Att peka ut krogarna som har öppet till klockan fyra på morgonen som det största hotet blir bara löjligt.
