Lägg fokus på ekonomi och vitala kommuner
I Nya Ålands serie sommarledare om samhällsstrukturreformen har turen kommit till Axel Jonsson, partiordförande för Ålands framtid.
Är man liten måste man vara smart.
Det är ett frekvent använt uttryck i den åländska samhällsdebatten när olika utmaningar diskuteras. Hur kan vi då tillgodose att just samhällsreformen verkligen blir den smarta lösning som alla önskar?
Ekonomin måste åter upp i strålkastarljuset. En av de viktigaste bakomliggande orsakerna till att reformen sjösattes är vetskapen om den demografiska utvecklingen. Allt färre medborgare i arbetsför ålder ska se till att näringslivets hjul snurrar. Allt flera kommer att behöva ta del av den offentliga servicen.
Det är en utmanande ekvation som både kräver ekonomisk tillväxt och effektivt ordnad samhällsservice för att gå ihop utan att förhöjt skattetryck och försämrade servicenivåer ska bli resultatet. De ekonomiska effekterna av reformförslagen måste därför omedelbart klarläggas i de analyser som landskapsregeringen tar fram.
Vi måste ta sikte på att skapa enkla strukturer. Susanne-gruppens förslag på en enda kommunal socialvårdsmyndighet föreslås styras och finansieras av 16 kommuner och lika många intressen. Kommunerna tvingas delta och snällt betala vad som åläggs dem. En lösning som bäddar för konflikt framom konstruktivt frivilligt samarbete och skapar en invecklad struktur för både inflytande och finansiering då landskapsregeringen dessutom ersätter varje kommun för en betydande del av kostnaderna för socialvården.
Ålands Framtid föreslår därför istället att delar av socialvården överförs till landskapsnivå så att samma organ både tar på sig det juridiska utföraransvaret och ansvaret för finansiering av verksamheten. Den som måste betala hela notan har ett ständigt intresse av att se till att verksamheten bedrivs effektivt.
Men ekonomin är väl inte allt när det gäller att ta hand om dem som behöver hjälp och stöd från socialvården, tänker säkert den uppmärksamma. Det stämmer naturligtvis, men övriga fördelar för individen finns kvar även i en landskapsmyndighet. I en liten åländsk kommun är det i dagsläget lätt att som missbrukare eller funktionshindrad oberättigat känna skuld för att kommunens ekonomi plötsligt stjälps omkull. Det ska man givetvis inte behöva göra. Vi tycker att ålänningarna solidariskt ska ta ansvar för dem som behöver den här typen av hjälp från samhället. Den bästa formen för det behöver inte uppfinnas på nytt, utan finns redan på landskapsnivå.
Vi måste sluta leva i tron att vi kan kopiera strukturer konstruerade för stora länder som Sverige och Finland och förverkliga dem på Åland. Vi måste ta vara på vårt småskaliga samhälles ekonomiska möjligheter och inte förstöra dem. Talkoandan som finns ute i våra små åländska kommuner är inte bara charmig utan i allra högsta grad kostnadseffektiv eftersom vi fortsättningsvis ska värna om närheten till exempelvis skolor, dagis och äldreboenden.
Avlasta därför kommunerna med delar av socialvården, låt dem lägga större fokus på de områden som berör majoriteten av invånarnas vardag och bevara på så sätt det lokala engagemanget. Sätt ekonomin i fokus, och låt utföraransvar och finansieringsansvar gå hand i hand för att i framtiden kunna erbjuda våra barn och äldre en värdig service.
Är man liten måste man vara smart.
