Låg nativitet behöver inte vara oroväckande
En av fem i åldern 20-29 säger sig inte vilja ha barn. Och det måste få vara okej.
”Något stort är på gång”, konstaterar Venla Berg, forskare på Befolkningsförbundet för Svenska Yle när de rapporterar om den uppseendeväckande statistiken: att allt fler – speciellt unga – väljer att vara barnlösa. Hela tolv procent av finländarna säger att de inte ser barn i sin framtid, något som för bara tio år sedan var mycket otänkbart. Då var det bara en procent som sade nej till avkomma.
Ja, det visar att något stort är på gång, men det behöver inte vara oroväckande.
Frivillig barnlöshet är vanligt även i andra välbärgade västländer och trenden är speciellt ihållande i Norden. Men det är ett ämne som både forskare, politiker och morföräldrar gärna förfasar sig över. Mattias Fagerholm på tankesmedjan Agenda som tagit sig en närmare titt på nativiteten i speciellt Svenskfinland, säger att ”det är en av de stora finländska framtidsfrågorna”.
Nativiteten i Finland sjunker för åttonde året i rad. 2017 hade de finska kvinnorna en fruktsamhet på 1,49 barn per kvinna. På finlandssvenskt håll går det inte lika snabbt nedåt, för vår del är 1,61 barn i genomsnitt som gäller. Det föds allt färre första barn, det vill säga allt större andelar unga vuxna skjuter upp familjebildandet till en högre ålder eller väljer att inte ha barn alls. På Åland har nativiteten legat i snitt på 1,7 de senaste åren. För att befolkningen i ett land skall öka, och inte minska, anses ett födelsetal på 2,1 per fertil kvinna vara nödvändigt.
Många länders fertilitet drabbades av den ekonomiska krisen, men har sedan återhämtat sig. Men i de nordiska länderna har nedgången fortsatt trots att ekonomin stabiliserats.
Detta trots att förutsättningarna för att ta hand om ett barn på pappret förbättrats. Skilsmässorna är färre, hälsan är bättre, livslängden högre, arbetslösheten lägre och utbildningsnivån stiger. Men ändå vill många unga finländare inte ha barn. Och det attackerar gärna kritikerna från alla fronter. ”Många blir offensiva och vill inte lyssna. Jag har fått höra väldigt elaka kommentarer. Folk antyder att jag är en oansvarig eller lat person”, säger barnlösa Melanie Mattson till Expressen.
Frågan är , när barnaskaffande blev ett självändamål och det fria valet blev ett kollektivt huvudbry?
Visst, det har samhälleliga konsekvenser, eller åtminstone ekonomiska sådana, i form av bland annat ett minskat underlag av skattebetalare. Men ska man basera ett så viktigt val på basen av att barnet en dag ska växa upp och bli en skattebetalare? Det låter orimligt. Där måste samhället, istället för att ivra ett ökat barnafödande, göra det möjligt att upprätthålla en fungerande apparat som inte är beroende av fler nyfödda.
Forskningsprofessorn Mika Gissler vid THL, forskningsinstitutet för hälsa och välfärd, säger till Svenska Yle att ett alternativ är att ta in flera invandrare, en kvot som för tillfället är mer än blygsam. Att neka de som är i nöd och behov av ett nytt hem samtidigt som man larmar om låg nativitet är förbluffande. Det är naivt att tro att Finland kan fixa befolkningskrisen utan inflyttare.
Befolkningsökande och -optimerande åtgärder behövs samtidigt som man både lokalt och global fortsätter sträva till ett samhälle som man vill skaffa barn i. Enligt en uppmärksammad studie gjord vid Lunds universitet så är det bästa klimatvalet att inte skaffa barn. Det kan verka extremt, men det är en faktor man inte bör avfärda hos en medveten, ung generation av kommande barna-alstrare.
Inte alla vill heller sätta ett barn till världen såsom den ser ut just nu, med både klimathot, naturkatastrofer, terror och ökande politisk polarisering.
Barnfrågan är högst personlig och bör så få förbli. Men trenderna är tydliga. Samhället bör förbereda sig för en ny typ av samhällsstruktur och befolkningssammansättning utan att döma de som väljer att inte bidra genom barn.
