Kvinnovåldet är inte bara en kvinnofråga
15 kvinnor. Ungefär så många dödas både i Sverige och i Finland varje år. Våldet mot kvinnor borde beröra oss alla. Men det finns tydliga hål i diskussionen som visar att så tydligen inte är fallet.
”Ditt hjärta som klappat så varmt för de dina
Ögon som vakat och strålat så ömt
Har stannat och slocknat till sorg för oss alla
Men vad du oss gjort ska aldrig bli glömt”.
Så står det på en lapp på en minnesplats för en kvinna som mördades i Sverige över påsken. Hon hade en sjuåring, två fyraåringar och en ettåring. De var alla hemma när deras pappa mördade deras mamma. En granne, som vaknat av skrik, möter sjuåringen – blodig – i trappuppgången. Mamman ligger då knivhuggen till döds på balkongen.
Det här är ett av många fall av kvinnomord som den senaste tiden väckt stor uppmärksamhet i Sverige. Inom loppet av bara några veckor har fem kvinnor dödats av män. Personliga tragedier som blivit statistik det inte går att blunda för. Svenska regeringen lägger nu fram förslag om straffskärpning för kvinnofridskränkning. Kolumner, artiklar och sociala medie-inlägg om ämnet skrivs, publiceras och delas. Men främst av kvinnor.
”Perspektivet som ständigt saknas är männen, männen, männen. Alltifrån de som slår till de som inte är engagerade i debatten.”Det säger författare Katarina Wennstam. Hon är en av flera kvinnliga författare som skrivit om våldet i fack- eller skönlitteratur. I DN berättar de om sin frustration över att våldet mot kvinnor fortsättningsvis behandlas ganska endimensionellt.
”Det är inte bara handen som slår. Det är kanske till och med ganska sällan handen som slår. Våld mot kvinnor har sin rot i ett långsamt verkande kvinnoförtryck, från ett ogenomtänkt ”Du skulle kanske börja banta?” till gråzonssex, till ”jävla kärring”.”
Det säger författaren och kulturjournalisten Elin Cullhed.
Men det är svårt att komma till botten med ett problem om man inte tror att det existerar. Här har finländare skäl att vända blicken från de makabra nyheterna i Sverige till verkligheten i vårt eget hemland.
I Sverige blir i medeltal 15 kvinnor per år dödade av en man de har en nära relation med. Finland har ungefär samma statistik, men på en mycket mindre befolkning. Läget är alltså värre här.
Men den bristande självinsikten har inte hindrat internetkommentatorerna från att förfasas över grannlandet i väst och använda Sverige som ett varnande exempel.
”Det är bra konstigt hur lite koll vi i Finland har på vår mörka historia och verklighet av våld”, skriver journalisten Marianne Sundholm på Yle.
Här behövs alltså en självkritisk spegel. Både på det nationella och individuella planet. Kvinnovåld sker i Finland. Det sker på Åland. Det kanske sker i ditt grannhus.
Journalisterna Kerstin Weigl och Kristina Edblom har granskat kvinnomord i Sverige sedan 2009. De konstaterar att varningssignaler är vanliga. Kvinnorna har ofta sökt hjälp i vården, hos socialtjänst, polis eller andra instanser. Det finns även bevis på att flera av männen haft omfattande myndighetskontakter och var i behov av bland annat psykisk vård.
Här vilar ett stort ansvar på våra myndigheter och hjälpinstanser att handla korrekt och snabbt. Men varningssignalerna borde även uppmärksammas av grannar, kollegor och vänner.
Vi har alla ett ansvar för våra medmänniskor om vi tror att något inte står rätt till. Den fruktansvärda insikten drabbade den mördade fyrabarnsmammans granne ”Nora” för sent.
”Att läsa i tidningen om de kvinnomord som sker är fruktansvärt. Att plötsligt leva mitt i en sådan tragik går inte att förstå. (…) Även vi grannar drabbas – av ånger, skuld och skam. Vad var det vi inte såg, vad var det vi inte vågade se?”
Det konstaterar hon i en intervju i DN efter det fruktansvärda dådet.
Men det vi bör komma ihåg är att arbetet mot kvinnovåld inte startar med en anmälan. Det börjar långt innan det. Det börjar med att anmärka på sexistiska kommentarer. Med att prata om relationer med både pojkar och flickor. Med att ta bort stigma från psykisk ohälsa. Med att sätta gränser.
Här behöver vi alla vara engagerade. Både män och kvinnor. För kvinnovåld är inte en endimensionell kvinnofråga. Det är en tragisk påminnelse om att det är mycket i vårt samhälle som inte står rätt till.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
