Kunskap starkaste motkraften mot terror
Kan en muslim som begår ett vansinnesdåd vara bara en vanlig galning, eller måste han alltid beskrivas i termer av religion och terror? Och kan han beskriva sin egen handling i andra termer än de religiösa?
Självmordsbombaren Taimour Abdulwahab skriver i sitt avskedsbrev att hans dåd är en del av jihad – det heliga kriget. Efter att under sina uppväxtår ha bott i det lugna Sverige, och enligt vittnesmål från gamla skolkamrater och vänner klarat sig bra, flyttade han till Englad och staden Luton, ett centrum för religiös extremism och en rekryteringsgrund för terroristorganisationer. Där drogs han in i kretsar som förvandlade en vanlig ung man till en människa beredd att dö för det han uppfattade som Gud.
Vad kan man säga. Tragiken i detta, att en ung man med tre små barn tar sitt liv, att han försöker ta flera med sig i döden, att mellanmjölkens Sverige blivit ett mål för terrorattacker, allt är bedrövligt, skrämmande och obegripligt. Vi kommer säkert att under en lång tid framöver få läsa analyser av Taimour Abdulwahabs själstillstånd och motiv.
Det självklara måste ändå sägas nu.
Det var inte religionen islam som beklädde sig i bomber och tändrör. Islam hade inte för avsikt att spränga julshoppande svenskar. Muslimer världen över ser med avsky, fasa och växande oro på hur deras religion, för dem lika odramatisk som kristendomen är för oss, kapas av politiska intressen, av ekonomiska intressen och av människor som vill ha makt genom att göra andra rädda och kontrollera dem.
Det finns en enorm kraft i religionen islam, på samma sätt som hos andra religioner, därför att den är viktig för människor. Där finns sprängkraft för att känslor av hämnd, vrede, maktbegär, frustration, förvirring, maktlöshet och utanförskap kan kläs i religiösa termer och legitimera hemska, förfärliga handlingar.
Den som letar efter blod, hämnd och förtryck i Koranen hittar det nog, lika väl som man hittar mord och blod i Bibeln och Bhagavadgita.
Den som letar efter kärlek, omsorg, rättvisa och medmänsklighet hittar också det. Som alla andra religioner och heliga texter är islam och Koranen tolkningsbara och stadda i ständig förändring i sin betydelse för samtiden. Om det i samtiden finns behov och beställning på ett krigiskt, hämndlystet islam att svara mot förtryck och förnedring, då finns materialet där, likaväl som kristendomen både kunnat motivera kväkarrörelsen och korstågen, som hinduismen inspirerat både Mahatma Gandhi och massakrer på oskyldiga muslimer.
Självmordsbombare är dårar som tappat hoppet om möjligheten till förändring. Det finns ingen ursäkt för dåden. Om man vill skapa säkerhet, om man vill bygga trygga samhällen, om man vill neutralisera det potentiellt våldsamma missnöje som kanaliseras i religiösa termer, då ska det bekämpas sekulärt och simpelt, med rättvisa, demokrati och lika möjligheter för alla i världen.
Människor gör hemska saker i sina religioners namn. Förlåt dem, för de vet inte vad de gör. Men gör inte misstaget att tro på dem.
Och kom ihåg att de flesta terrordåd i Europa begås av nationalistiska extremister, inte religiösa dito.
