Kulturen kan driva på en samhällsförändring
Black Lives Matter och rasismdebatten har tagit världen med storm.
Detta gäller också kulturvärlden, då frågan om kulturens roll i att motarbeta rasism väcker hård diskussion.
År 2011 uppstod en stor debatt över att den engelskspråkiga nyutgåvan av Mark Twains Huckleberry Finns äventyr inte längre skulle innehålla n-ordet. Ordet används över 200 gånger i det ursprungliga verket. De som ansåg att ordet skulle bytas ut anförde att det inte hade en plats i det samtida samhället. Kritikerna hävdade att det var censur och att borttagningen av ordet förstörde Twains syfte med boken, då Twain var välkänt antirasistisk och förespråkade svartas och andra minoritetgruppers rättigheter.
Twains användning av n-ordet var ironisk. Hans intention med romanen var att problematisera ordet och rasismen i det amerikanska samhället, något som var banbrytande år 1884, då verket publicerades. Frågan är om metoden har samma effekt i det samtida samhället. Fungerar Twains ironi år 2011? Eller år 2020?
Dessutom kan man fråga sig om Twains intention spelar någon roll mera. Författaren Roland Barthes menar att verket skapas under läsning och inte när författaren skriver det, vilket betyder att läsaren gör en tolkning av verket utgående från sina egna erfarenheter och att författarens intention med verket inte behöver tas i beaktande. Samtidigt kan man hävda att romanen är en klassiker och därmed bör läsas med den historiska kontexten i åtanke.
År 2015 uppstod en ny debatt över n-ordets användning i litteratur, denna gång över att ordet tagits bort i de nyrestaurerade tv-avsnitten av Astrid Lindgrens Pippi Långstrump. SVT beslutade att redigera bort ordet eftersom de ansåg att det då 45 år gamla materialet kunde uppfattas stötande av en modern publik. Förespråkarna för denna modernisering av en älskad klassiker menade att det i grunden handlade om att anpassa materialet till vår tid, och att det i sig inte nödvändigtvis är censur. Kritikerna ansåg att det förstörde böckernas historiska arv.
Men skadar det verkligen vårt kulturhistoriska arv om verk ändras och moderniseras så att de inte längre är rasistiska?
Speciellt då det handlar om böcker och tv-serier med barn som målgrupp är det svårt att motivera användningen av n-ordet och andra rasistiska uttryck med att man vill behålla verkets autenticitet. Vill man lära barnen att det är okej att använda dessa uttryck?
Universitetsstuderande som läser Huckleberry Finns äventyr kan ta den historiska kontexten i beaktande och problematisera användningen av n-ordet och Twains intentioner. Barn som ser på Pippi Långstrump kan inte förväntas ha samma förmåga. N-ordets närvaro i Pippi Långstrump normaliserar snarast användningen av det.
År 2020 går kommentarsfälten igen heta då vita röstskådespelare avsäger sig roller som icke-vita seriefigurer till följd av Black Lives Matter-rörelsen. Mike Henry slutar som röstskådespelare för den svarta karaktären Cleveland Brown i tv-serien Family Guy och Jenny Slate kommer inte längre att vara rösten av Missy Foreman-Greenwald, en flicka med en vit mamma och svart pappa, i Netflix-serien Big Mouth.
Henry och Slate motiverar sina val med att svarta seriefigurer borde spelas av svarta skådespelare. De som understöder deras val anser att det är dags att ge icke-vita skådespelare den plats de förtjänar. Kritikerna tycker att den politiska korrektheten gått för långt och att man fäster för mycket uppmärksamhet vid onödiga detaljer.
Är det kulturens roll att bevara klassiska verk och deras autenticitet? Eller är kulturens roll att reflektera hur rasismdebatten ska hanteras i samhället? Frågorna är komplexa och tolkningsmöjligheterna är många.
En sak står dock klart. Kulturen är en medskapare av verkligheten och avbildar ofta det samtida samhället. Frågorna om hur vi porträtterar icke-vita personer inom kultur och vem som får producera kultur är viktiga, och kulturen får inte blunda för dem. Att problematisera rasismen inom kultur är det första steget. Men vad händer sedan?
År 2031 kanske människor tänker att det är otroligt att vi ännu hade vita röstskådespelare till svarta tecknade karaktärer år 2020, på samma sätt som vi nu ser tillbaka på vita skådespelare som i blackface spelade svarta karaktärer. Samhället förändras och kulturen med det. Men kulturen kan också vara en drivande kraft för samhällsförändring.
