Kultur är tillväxt – bli inte kultur-snåland
100 år av självstyrelse, 100 år av kultur med starka kulturyttringar inom olika områden. Det är väl värt att uppmärksamma och fira? Vi firar i år och vi firar nästa år.
Jag hoppas ännu på en spännande utställning med bästa bredden av århundradets konst i vårt konstmuseum som den här sommaren, förhoppningsvis undantagsvis, agerar som en konsthall; den lokala konsten är helt undanstoppad, för all del till förmån för en synnerligen habil och välkänd konstnär.
I konstmuseets samlingar finns mycket att välja ur, och konstnärer att informera om för nya generationer. Överraska i möten. Gammalt är inte dammigt.
Landskapets budget för 2021 ingicks med underskott, och i budgeten uppmärksammas kulturen minimalt, om ens alls. Där ges en vältalig beskrivning av ett planerat Ålands innovationscentrum, ÅIC, där det i en passus talas om evenemangsstöd för att säkerställa professionella och profilbärande evenemang, visserligen utanför säsong, men i tanken kan man ändå applicera det planerade stödet för året-runt-kultur. Det ska utnyttjas. Släpp in kulturfolket!
Musikteatern Katrina har legat i malpåse alldeles för länge. Låt den bli något återkommande, låt oss säga vart tredje år. Den är en utmärkt profilbärare för mycket av vad kultur-Åland kan. Där finns Sally Salminens författarskap, Jack Mattssons musik, och, inom musikteatern ryms våra professionella sångare, skådespelare, kostymörer, regissörer, körsångare med mera. Både musik- och teater-Åland har ett brett och stort kunnande som bör ges utrymme.
Låt Katrina bli en återkommande kulturpelare för landskapet och som ger ”pängar”, för att tala med Joel Pettersson. Hans pjäser och konst kunde också lyftas emellanåt, varför inte gemensamt? Räkna med turister från både öst och väst! Vare sig Sally eller Joel ligger i malpåse; båda är föremål för akademiska arbeten. För att de tillmäts värden.
Landskapets äldsta festival är Ålands orgelfestival med start 1975. Professionella musiker anlitades genast. Resultat: en liten festival som gett Åland ansikte i internationella kretsar. Festivalen har arbetat med små medel, i år var den tyvärr borta.
Professionell musik har även Katrina kammarmusikfestival benhårt satsat på som något återkommande. Gemensamt för både Katrina och orgelfestivalen är inte enbart de professionella musikerna utan även det goda renommé som deras gästartister gett landskapet tack vare ett personligt och generöst bemötande de fått och får här.
För ett antal år sedan fanns begreppet ”Kultur i vården”. Det var små teaterpjäser som byggde på levande möten med minnen och som riktade sig till människor på äldreinstitutioner, de gavs även publikt. Det är en utvecklingsbar kulturyttring som ständigt bör finnas i kulturbudgeten. Var generösa, dessutom!
I år har ambitiösa Lumparlab genomfört ett omfattande projekt, ”Jag lever än – livet som jag minns det”. Äldre lumparlänningar intervjuades; det resulterade i en fotoutställning, en bok, en utställning och sex föreställningar där berättelserna framfördes interfolierade med musik. Kultur ska vi ha, också när vi sitter på hemmet! Varierad förstås.
Vad är Ålandsbilden utan sjöfarten? Pommern och Ålands sjöfartsmuseum är självklara pärlor som lyser. Genuint och självklart är Sjökvarteret i Östra hamnen. Där finns potential. Stöd föreningarna som satsar på båtbyggeri, en försvinnande kunskap. Utveckla kvarteret till dess potential. Ge stöd åt dem som vill anordna utvecklande prentisseglingar.
Det är många små ideella föreningar som med stort engagemang och kunnande lagt grunden för etablissemang vi kan besöka i dag. Ålands konstförening var en stor tillskyndare av landskapsägda Ålands konstmuseum, Önningeby hembygdsförening skapade privatägda Önningebymuseet, Kobba Klintars Vänner har skapat ett uteallrum för de många som saknar egen båt eller ö. Ålands skötbåtsförening och Skeppsföreningen Albanus gav startskottet till Sjökvarteret, Träffpunkt Ungdom gav oss Pub Bastun för ung musik. Flera kunde nämnas.
I samband med covid 19-pandemin stod plötsligt många kulturutövare inom olika genrer utan inkomst. Allt ställdes in. En samhällelig resurspeng skakades fram, men ingalunda tillräcklig. Hur vill landskapet förbereda sig ifall detta upprepar sig?
Vad behövs sammantaget? Jo, en långsiktig och kunnig planering inom landskapets kulturdelegation, stödd av en stark kulturförvaltning. Starta med resurser där!
Paf-medel rullar in för aktiviteter, det vet vi. Marknadsför kultur-Åland på djupet.
Se kultur som tillgång och tillväxt, även immateriell, och inte enbart som kostnad. Kanske kunde även staden och landskapet samarbetsplanera i ett gemensamt kultur-ax? Tänk basresurs i framförhållningen så vi inte blir ett kultur-snåland.
NYAN 40 år
Nya Åland fyller 40 år i år och bjuder under sommaren och hösten på gästledare av tidigare medarbetare. Dagens ledare är skriven av Benita Laanti-Helander, som är en av dem som var med och startade Nya Åland 1981. Hon jobbade fram till 2003, i huvudsak som kulturredaktör. I dag är hon pensionär, men hon har fortsatt att frilansa, skriva krönikor och recensioner. Hon bor i Finström Markusböle med maken Gösta.
Åsikterna är skribentens egna.
BENITA LAANTI-HELANDER
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
