Kreativ politik i floden av finansmotioner
Finansmotioner som ideologisk markör? Inte en helt omöjlig analys.
En titt på de 82 finansmotioner som en flitig opposition knåpat ihop, och som närapå i sin helhet kommer att röstas ner, ger en mer tydlig ideologisk uppdelning än vad som ofta är fallet i den åländska politiken. Kanske är det vetskapen om att dessa förslag per definition inte kommer att förverkligas som gör att partierna mera tydligt än annars visar var de står.
Frisinnad samverkan, till exempel, vill återinföra avgifter på Ålands museum under vinterhalvåret. Man vill skippa den föreslagna tjänsten som kommunikationschef och stryka anslaget för tunneln till Föglö.
Ålands framtid vill höja anslaget för investeringsstöd till jordbruket (detta med stöd av centerpartisten Anders Englund). Man vill ge glesbygdsbutiker möjlighet att sälja alkohol genom att ta över behörighet från riket samt skyndsamt inleda förhandlingar om en justering av klumpsumman.
De obundna vill sälja Allhallen till högstbjudande, ge kommunerna möjlighet att kräva arbetsinsatser av utkomststödtagare, skära 10 % även i partistödet samt flagga åländskt i Bryssel.
Och socialdemokraterna är mer vänster än vanligt. Man värnar om Stornäset som natur- och kulturvärde, är bekymrad över hur nedläggningen av läromedelscentralen drabbar specialpedagogiken, och vill återinföra pengarna till Medis på bekostnad av Föglötunnel och jordbruksstöd.
Som vanligt blir man lite bedrövad över vetskapen att så mycket arbete och tankemöda lagts ner på något som inte kommer att genomföras eller ens allvarligt övervägas. Det finns många intressanta förslag, många synpunkter som är långt mer kreativa än de som kommer när man sedan sitter i regeringsposition.
Den lekfullhet och frimodighet som finns i floran av finansmotioner som nu presenterats är något man ofta saknar i den åländska politiken, och som man önskar skulle finnas kvar också i senare led av den politiska processen.
Om man tittar på de gemensamma dragen i finansmotionerna, i den mån det finns en enad opposition, så ligger Föglö-tunneln risigt till. Tre av fyra oppositionspartier vill lägga ner projektet, och tar de sparade pengarna som intäkt för andra satsningar.
Inget av oppositionspartierna har i någon större utsträckning föreslagit ökade utgifter för landskapet, eftersom man ”finansierat” sina förslag med andra inbesparingar, men det är naturligtvis bara teoretiska resonemang.
Denna vecka pågår den kanske intensivaste politiska aktiviteten på hela året i lagtinget. När dammet lagt sig efter budgetdebatten vidtar det mer konstruktiva arbetet i utskotten, där regeringspartiernas representanter mycket väl kan låta sig styras av andra lojaliteter än dem till partiet och regeringen.
Kanske kan det där finnas utrymme att ta upp åtminstone något av det arbete som gjorts med finansmotionerna, och som i regel av växlande majoriteter främst behandlas som ett besvär och ett irriterande surr.
Då kunde vi till exempel ha rätt att jaga på långfredagen (Ob), färre kommuner (FS), vin i butikerna (Åf) och en golfbana i Jomala (S).
Bara en sådan sak
