Köttkonsumtion en fråga med många ingångar
Äter vi för mycket kött? Borde vi äta ännu mer? Eller äter vi fel sorts kött.
I detta problemkomplex finns så många olika trådar att man nästan inte vet var man ska börja.
Ska man diskutera den växande köttkonsumtionen som en miljöfråga? Som en hälsofråga? Som en viktkontrollfråga? Som en djurrättsfråga?
Är det bara paller att alls ta upp frågan, eftersom oxfilé ju är så förbaskat gott.
Ett litet perspektiv kanske man får om man betänker att kött faktiskt inte är en viktig del av den dagliga eller ens den månatliga kosten. För väldigt, väldigt många människor är kött något man äter sällan, till fest, som komplement, i små mängder.
Hela befolkningsgrupper till exempel i Asien äter bara vegetarisk kost, inte som ett led i något medvetet val, utan för att det bara är så.
Ser man tillbaka på vår egen mathistoria är det också så att kött inte var någon självklar del av vardagsmaten, och alldeles särskilt inte i de dagliga mängder som nu konsumeras. Man åt mycket mera gröt, strömming och rotfrukter, och sovlet, det fina, var ett komplement, inte huvudnumret.
I det perspektivet blir svårigheterna med att i skolor och andra bespisningar införa en köttfri dag i veckan nästan roande. Det är som om all annan mat som finns och produceras på ett betydligt mindre energikrävande och miljövänligt sätt inte duger om inte köttet finns med.
Det är, faktiskt, en fråga om vana och om att bestämma sig.
I reportaget i onsdagens Nya Åland om köttvanorna på Åland framgår att vi i dag i allt högre utsträckning väljer bara vissa lättanvända delar av djurkropparna. Styckningsdelar vi blivit mindre bekanta med går inte åt i butikerna, särskilt inte om de till utseendet på minner om att det är en del av ett djur.
Inälvsmat vill nästan ingen ha längre. Inte heller blodet, som bara för 30 år sedan gick bra att steka blodplättar av, har någon åtgång.
Både etiskt, ekonomiskt och miljömässigt är detta förstås helt tokigt, lika tokigt som att man jagar utrotningshotat storvilt för att kunna skära loss en bete eller ett horn som trofé.
Om man till stor kostnad föder upp ett djur för slakt är det självklart smartare att äta upp det djuret, snarare än att låta det man inte vill ha gå till djurmat eller kompost.
Skulle vi människor faktiskt äta allt det kött som produceras skulle det vara en betydligt mer miljövänlig hantering.
Backar man till hälsoaspekten av köttkonsumtionen finns det i dag många skolor. Det vanligaste och mest vetenskapligt verifierade är att det finns ett samband mellan en hög konsumtion av rött kött och hjärt- och kärlsjukdomar. Det finns en uppsjö av olika dieter, som alltså är viktminskningsprogram, där man talar för mycket animaliska proteiner och mejeriprodukter.
Som kostvanor för hela livet är det betydligt ovanligare, och där är det fortfarande gamla sanningar som gäller. Lagom är bäst. Lite av allt. Ät dig mätt, men inte mer.
Svaret på de inledande frågorna är: Ja, vi äter för mycket kött, både med tanke på vår hälsa och på miljön. Skulle vi inte vara så bekväma och okunniga kunde vi äta mer kött utan att öka produktionen, vilket vore bra för miljön. Det är fånigt att påstå att man inte skulle klara sig med mindre. Så väldigt många människor gör det.
