Kortrutten upprör – men regeringen saktar inte ner
Hur mycket prestige ligger det i kortruttsfrågan?
Det kan man fråga sig när regeringen väljer att köra vidare med ett projekt som tydligt upprör många ålänningar.
Sänkta driftskostnader. Det är regeringens motivering bakom kortruttsplanen på Föglö som klubbades av lagtinget våren 2017.
Totalt beräknas infrastrukturinvesteringen, som omfattar färjfäste, två nya vägar och en bro, gå på 25,65 miljoner euro. Men inte alla tycker att det är en bra investering. Åtminstone inte 2 004 stycken, om man ska tro signaturantalet på Ålands Natur och Miljös medborgarinitativ.
Initiativet togs upp till behandling i lagtinget i slutet av maj och efter en hätsk debatt, där bland annat Carina Aaltonen (S) manade till timeout i fortskridandet av kortruttsarbetet, så bordlades initiativet till hösten. Men samtidigt kör man vidare med satsningen. Det kan tyckas som ett märkligt beslut av den folkvalda makten. Att inte lyssna till folket i en fråga som märkbart berör och upprör.
Infrastrukturminister Mika Nordberg (MSÅ) sade i början av juni att man inte ser något problem i att man klubbade igenom första etappen av kortrutten trots protesterna mot projektet i helhet, och trots att medborgarinitiativet då inte hade behandlats klart.
” Man måste som kaptenen på skutan hålla i ratten och styra. Ibland blåser det mer och ibland blåser det mindre.”, sa han.
Men en god kapten vet när det stormar för mycket och när man bör ankra för natten, alternativt ta sig in mot lugnare vikar. Bästa lösningen är kanske inte att hålla i ratten så att knogarna vitnar. Då finns det risk för att båten kapsejsar.
Ålands natur och miljös hållpunkt är att trafiklösningar för skärgården inte får bryta mot de fyra hållbarhetsprinciperna, vilket de anser att den planerade kortrutten gör. Invändningarna mot projektet är många och de delas av såväl lokalbor som andra ålänningar.
Efter att synpunkter på de två kortruttsplanerna lämnats till regeringen så tas nu kritiken till Högsta förvaltningsdomstolen. Kanske det är läge att bromsa och att ankra, innan man fortsätter navigera kortruttens stormiga vatten?
”Förutom den nobla konsten i att få saker och ting gjorda, så finns det en noblare konst i att lämna saker ogjorda”, säger den kinesiska författaren Lin Yutang. I det här fallet kanske det skulle vara noblare att vänta, till och med riskera att lämna projektet ogjort, än att prestigefullt tuffa vidare.
Med ett val runt knuten är regeringen förstås ivriga på att lämna efter sig ett arv, gärna något storslaget och synligt. Men för vem gör man detta, egentligen?
Säga vad man vill om inbesparingarna och motiven bakom kortrutten, infrastrukturproblem är inte lätta att lösa, men frågan är om de inbesparingar man hoppas göra är värda 2000 arga ålänningar?
