Åländskt LBU-stöd i mål, med beröm godkänt
Mer pengar än beräknat, snabb behandling och beröm för väl utfört arbete.
Vad kan det handla om? Ett nytt, hungrigt entreprenörsföretag? Nånting med it? Säkert nya appar eller sociala medier eller vad det nu kan vara som är det hetaste och senaste?
Men nej. Det är gamla vanliga jordbruksbyrån, och gamla vanliga landskapsagronom Sölve Högman, och gamla vanliga matproduktionen som får 20,7 miljoner av de 99,6 miljarder som ska fördelas till EU-ländernas jordbruk under den kommande programperioden.
Det åländska stödbeslutet kom bland de 20 första i ordningen. Bara det är ett bevis på att Åland skött sig bra både denna gång och tidigare, och att man i sitt landsbygdsutvecklingsprogram fått med både de allmänna riktlinjerna och de lokala anpassningar som systemet ger möjlighet till.
Nu kanske nån tycker att det här inte är så märkvärdigt. Många tycker att det åländska LBU-programmet är misslyckat och dåligt och kommer att leda till den åländska jordbruksnäringens död. Och en hel del röster har höjts om handläggningen och hur den skötts amatörmässigt och utan kunskap om verkligheten.
Anmärkningarna var ju många, bortåt ett hundratal, och det blev många ändringar på vägen, och många politiska diskussioner som fokuserade mer på enskilda partiers och politikers ovilja än på EUs rätt rigida regelverk.
Ålands producentförbund har hela tiden varit starkt kritiskt till programförslaget, och menat att det grundläggande felet är att man i omställningsbudgeten år 2012 drog ner på beloppen till jordbruket utan någon större analys av konsekvenserna.
Man har också hävdat att det finländska programmet är bättre, bland annat för att man inte dragit ner på avbytarsystemet lika snabbt som på Åland.
Detta är ändå marginella frågor, i det stora hela. Det åländska jordbrukets problem eller framtid ligger inte i åländska händer. Tyvärr. Den ligger inte ens i Bryssel-byråkraternas händer, eller i kommissionens eller ministerrådets händer.
Det som styr jordbrukets framtid är en namnlös och stark globalisering av varor, tjänster och mat, och de gigantiska matvarujättar, kemikaliebolag och jordbrukskonglomerat som omvandlar vår mat till stora vinster.
Mot de krafterna är en satsning på mer avbytarservice på Åland knappt en axelryckning.
Å andra sidan lär knappast den dag komma mer då ett åländskt jordbruk i en global konkurrens inte är stödberoende. Stöden är priset vi betalar för att ha en viss självförsörjningsgrad och arbetsplatser och en levande landsbygd. Många av de stöd vi via skattsedeln, staten och EU betalar till jordbruket går direkt i fickorna på ovannämnda vinnare i matlotteriet.
Kanske kunde man uttrycka det så här: De stora skurkarna som vill få död på det åländska jordbruket finns inte på Åland. De finns inte. Det finns en global rörelse mot billigare, enklare, snabbare, med högre vinster. På det altaret offras små enheter, små regioner, miljö och människor.
Motkraften är dyrare, svårare, långsammare. Och smartare.
