DELA
Foto: Jonas Edsvik

Konfrontativt tonläge

Med Gun-Mari Lindholm som talman får Åland en betydligt mer självstyrelseinriktad politiker än föregångaren Johan Ehn.
Med Ålands flaggas färger på slipsen blev det ett snabbesök på Andersudde, öppnande av lagtingsåret 2017–2018, diskussioner med landskapsregeringen, presskonferens och en elevutfrågning på stadsbiblioteket för president Sauli Niinistö.

Inte heller talet i lagtinget kom med några stora överraskningar. Det inleddes med en överblick av världsläget där presidenten konstaterade att flera globala händelser kännetecknas av instabilitet och ovilja att ta ansvar för den gemensamma framtiden.

President Niinistö noterade att självstyrelsens representanter uttryckt oro för de stora reformerna i riket och över de försämrade kunskaperna i svenska. Om och vad presidenten konkret tänker att kunde göras för att förbättra situationen är dock oklart.

Vård- och landskapsreformen är, trots sin enorma omfattning, inte presidentens ansvarsområde utan regeringens. Hittills har presidenten varit noga med att hålla sig till sitt. Det är bra.

Presidenten har självklart en viktig roll i självstyrelsen. Men det är viktigt att inte röra ihop rollerna. Och självstyrelsen kan inte endast vila på presidentens goda välvilja. Dagspolitiska frågor ska primärt lösas mellan regeringarna och parlamenten.

Ålands rykande färska talman Gun-Mari Lindholm (MSÅ) gjorde däremot klart att lagtinget inte längre är beredda att kompromissa. En timme efter att hon valts slog hon fast att Åland kompromissat tillräckligt. Frågan är vilken täckning hon har för det uttalandet.

Enligt talmannen är relationen mellan riket och Åland inte lika kylig som mellan Spanien och Katalonien, men inte heller lika respektfull som relationen mellan Danmark och Färöarna, där olikheterna enligt talmannen respekteras.

Det är ett hårt uttalande. Relationen mellan Spanien och Katalonien har länge legat på en helt annan nivå än den mellan Åland och riket. Att dessutom antyda att relationen mellan riket och Åland inte är respektfull är att överdriva läget.

Det är klart att det finns utmaningar, framför allt med den nuvarande regeringen, men det är bra att ha sinne för proportioner. Att placera in rikets och självstyrelsens relation någonstans mittemellan dessa ytterligheter är orimligt. Med detta markerade Lindholm att hon tänker ha ett mer konfrontativt tonläge än sin föregångare. Johan Ehn (MSÅ).

Det är naivt att tro att det förslag som kommittén lade fram blir den slutgiltiga lagen. Med den tidsram som kommittén hade var det också praktiskt omöjligt att fördjupa sig i alla de frågor som den nya självstyrelselagen väcker. Därför är det klart att det förslag som lades fram behöver modifieras i olika riktningar för att fungera. Det betyder inte att det äventyrar hela lagen eller att man ska ändra i de grundläggande strukturerna.

Däremot är det ingen hemlighet att arbetet med den nya självstyrelselagen går trögt. Just nu verkar det som om residualprincipen, den som låter lagtinget ta över vissa behörighetsområden, är hotad. Hittills har den nya residualprincipen framhållits som en av de största framgångarna med den nya självstyrelselagen.

Ur ett utifrånperspektiv var Ålandskommitténs arbete karaktäriserat som ett hemlighetsmakeri. Någon offentlig debatt om fanns inte. Nu är kommittéuppdraget avslutat. Men tystnaden är fortfarande påtaglig, med undantag av Ålands framtid.

Landskapsregeringen är involverad i arbetet med den nya lagen, men det är fortfarande lagtinget som ska godkänna den. Det är självskrivet att det inte är en lag som bara landskapsregeringen ska kunna ställa sig bakom, utan en bred majoritet i lagtinget. Därför är det viktigt att lagtinget är engagerat i arbetet. Vilka ändringar kan man godkänna, vad kan man absolut inte acceptera? Här har talmannen en viktig roll.

Presidentens tal avslutades med en hyllning till 2016 års ligasvinnare IFK Mariehamn. Det spred ett leende på mångas läppar.

Ur ett politiskt perspektiv är det ändå viktigt att riket och Åland försöker spela i samma lag med ett gemensamt mål. Båda måste ta ansvar för den rådande situationen och vara villiga att jobba vidare för en gemensam framtid.

Annars finns det en risk för att det blir instabilt också här. Ett bra ledord är sloganen för Finlands 100-årsjubileum: tillsammans.

Fotnot. Hela presidentens tal och talmannens tal finns att läsa på nyan.ax