Kommunerna under lupp: Vad vill vi ha av dem?
Vad är kommunernas viktigaste uppgift och hur klarar de av den? Och hur är det med resten av servicen, vad gör vi med kommuner som inte orkar?
Kommunförbundet vill diskutera vad invånarna vill ha ut av framtidens kommuner. För ändamålet har Ålands statistik- och utredningsbyrå tagit fram ett underlag, som borde läsas inte bara av beslutsfattarna utan också av gräsrötterna. Synpunkter på underlaget ges vid en presskonferens i morgon.
Hur ser kommuninvånarna på den service de får för sina skattepengar, är den bra, värd sitt pris? Eller borde man får ner kostnaderna? Vad är viktigast, att välfärdsproduktionen, som den kallas, kostar litet eller att den kan säkerställas långsiktigt?
På den sista frågan svarar nog de flesta att den måste säkerställas. Var hamnar vi om kommunen plötsligt inte klarar av barnomsorgen, skolan, socialvården eller äldreomsorgen?
För den skull vill ingen – åtminstone väldigt få – betala mer än nödvändigt för servicen. Och som det ser ut i dag är servicen inte direkt billig. Socialservicen kostar drygt 2.000 euro per kommuninvånare sett till hela Åland.
I sin utredning har Åsub tagit med en diskussion i Norge, där man kastade fram tanken att alla kommuner kanske inte behöver ha samma service. Stora kommuner kunde ta på sig ett visst ansvar för de mindre.
Men tanken förkastades.
Finns det så många andra tänkbara utvägar? Hur skulle det kännas om en gammal och skröplig person i en kommun förvägras hemvård medan en annan, som bor en kilometer ifrån får all tänkbar service? Det är fullständigt klart att alla måste ha rätt till samma basservice.
Och om kommunen inte har råd?
Liberalerna har nyligen gått ut med förslaget att lyfta bort – eller upp – socialvården från kommunerna. Det finns all anledning att diskutera en sådan lösning.
Frågan är hur det görs. Liberalerna verkar vara inne på någon form av kommunalförbund. Det låter inte lockande. Kommunalförbunden har en tendens att bli beslutsfattare utan ansvar. Kommunerna står för betalningen utan att nämnvärt kunna påverka besluten.
Varför inte ta steget fullt ut och överföra socialväsendet till landskapet. Då får vi en garanti för att servicen till alla, från barnskydd till åldringsvård inklusive servicen till funktionsnedsatta blir likvärdig oberoende av vad kommunen där man bor har råd med.
En sådan reform skulle samtidigt ge socialvården och sjukvården samma huvudman. Det skulle bli betydligt enklare än i dag att samordna hemvård och hemsjukvård, så att det inte behövs dubbla patruller för att förse en gammal kommuninvånare med dels mat, dels medicin. Rena inbesparingen.
Det är möjligt att alla delar inte behöver flyttas över. Barnomsorgen, isynnerhet dagis och förskola, kunde eventuellt spjälkas ut och hänföras till den kommunala utbildningssektorn. Eller det kanske finns ännu fiffigare lösningar.
Det som våra stora partier inte vill diskutera är kommunsammanslagningar. Det är för hett politiskt sett. Är det en förklaring, en ursäkt eller vad?
Om de minsta kommunerna inte klarar av sina uppgifter, vad har de då för funktion? Det är något som också måste tas upp i den diskussion som Kommunförbundet efterlyser.
Några siffror. Jämfört med riket och Sverige har Åland färre kommunalt anställda per 1.000 invånare. Men jämförelsen haltar, eftersom sjukvård och gymnasialutbildning inte finns med på Åland. Istället jämför Åsub samtliga offentligt anställda och då ser det annorlunda ut.
För att komma till finländsk eller svensk nivå borde Åland gå ner från drygt 5.000 till mellan 3.500 och 3.800 anställda. Självstyrelsen kräver en del, men trots det är skillnaden väldigt stor. Vill någon påstå att detta ingenting har att göra med våra 16 kommuner?
