Kaxiga utmanare har matematiken emot sig
Sju namn, en valkampanj, ett nummer på en valsedel. Det stundar högtid för demokratin, även om feststämningen inte infunnit sig ännu.
Sossarna har matematiken emot sig, men självförtroendet är det inget fel på.
När socialdemokraterna i söndags lanserade sin kandidatlista till riksdagsvalet skedde med dans, sång, vimplar och utmanande tal. Dessutom bjöd man på en riktig överraskningkandidat, veteranen Kaj Grundström, numera mest kända som tv-farbror, men med en gedigen karriär både i näringsliv och politik bakom sig.
Talman Barbro Sundback var en mer eller mindre given kandidat, liksom kultur- och utbildningsminister Camilla Gunell, medan Martin Nilsson är ett mer oprövat namn, men fyller köns- och ungdomskvoten.
Vad kan man säga, mer än att konstatera att det är en stark lista man går till val med, och att det i ett valsystem utan valförbund vore mycket möjligt att Ålands nästa riksdagsman vore både kvinna och sosse.
Nu finns det dock en hake, och det är att socialdemokraterna fick 25 % av rösterna i det förra lagtingsvalet. I samma val fick den borgerliga sidan alltså 75 % av rösterna.
Kommer tillräckligt många av de väljarna att migrera till socialdemokraterna för att få en av deras kandidater valda, snarare än att rösta på sina egna, låt vara bleka, alternativ?
Tittar vi på tidigare riksdagsval kan vi naturligtvis konstatera att Åland alltid valt person snarare än parti till riksdagen. De två senaste, Gunnar Jansson och Roger Jansson fick röster långt över partigränserna. De är dock borgerliga män, och det är stor skillnad mot en socialdemokrat och kvinna.
Socialdemokraterna aviserar att en riksdagsman från deras lista sitter i den socialdemokratiska gruppen, inte i den hävdvunna svenska riksdagsgruppen. Det är en tröskelfråga för många väljare, men förstås också en möjlighet. Med Maarit Feldt-Ranta som socialdemokratisk partisekreterare har den svenskspråkiga sosseprofilen stärkts, och där kan finnas intressanta och oprövade möjligheter att påverka.
Samtidigt är det stort avbräck för den finlandssvenska enigheten om den åländska riksdagsmannen lämnar det språkligt motiverade samarbetet och ger sig att fiska på partivatten. Det kan bli bra, och det kan bli ingenting.
Icke desto mindre bäddar den starka sosselistan för något alla eftersträvat – ett riktigt val. För den socialdemokratiska listan är allt över 30 % av rösterna en kolossal framgång på ett borgerligt dominerat Åland, men det är en fullt realistisk möjlighet. Så pass intressant är det socialdemokratiska upplägget.
Nya Åland kommer att följa valet på olika sätt. Vi kommer att presentera kandidaterna var för sig, vi kommer att ge läsarna möjlighet att ställa sina frågor, vi kommer att erbjuda utrymme för meningsutbyten både på insändarsidorna och på vår hemsida www.nyan.ax
Vår utgångspunkt är enkel. Varje röst i val är en bra röst, oberoende av vilken kandidat som får den. Nu finns det sju namn att välja på; Elisabeth Nauclér, Roger Eriksson (lib), Magnus Lundberg (c), Kaj Grundström (s), Martin Nilsson (s), Camilla Gunell (s) och Barbro Sundback (s).
Eftersom folket inte kan ha fel så är det rätt kandidat som vinner. Det är en fantastisk rättighet och ett stort, stort ansvar.
