DELA
Foto: Wikimedia Commons

Kattkrisen är både en juridisk och etisk gråzon

En osteriliserad, herrelös katt kan ge upphov till tusentals nya katter, bara på några år. På Åland är krisen redan ett faktum.

Kattägare på Åland tar inte sitt ansvar och hemlösa och förvildade katter hamnar i famnen på ideella krafter där resurserna är begränsade.
”Det pågår en accelererande kattkris i Finland.”

Det konstaterade Finlands djurskyddsföreningars förbund, SEY, i höstas i samband med att de lanserade en kampanj för att uppmärksamma problemet. SEY uppskattar att 20 000 katter blir övergivna varje år och det är ett problem som blir allt mer omfattande.

– Djurskyddsföreningarna är de som städar efter människor, säger Helinä Ylisirniö, ordförande på SEY.

Hon lobbar tillsammans med sina kollegor för en strängare djurskyddslagstiftning i Finland där chipning av katter ska ingå som krav. I den nya djurskyddslagen som behandlas av riksdagen ingår chipning av hundar, men katternas öde är fortfarande en juridisk gråzon. Även på Åland.

På Åland har vi en egen djurskyddslag, där katter i teorin omfattas av samma skydd som hundar.

– Det står tydligt att man inte får överge sina djur, säger veterinär Mikael Hagman på ÅHMM.

Det är alltså olagligt att lämna sin katt till sitt öde. Men svårigheterna i att spåra en övergiven katt till sin ägare gör det näst omöjligt att implementera lagen. Där skulle en lagstadgad chipning hjälpa myndigheterna att börja nysta i problemet med de tusentals förvildade katterna som går lösa på Åland. Hagman konstaterar att kattsituationen fallit mellan stolarna.

– Det är många som är bekymrade över det här. Man borde erkänna problemet och göra något åt det.

Det som kan göras, förutom chipning, är att införa krav på sterilisering och kastrering av lösgående katter. I propositionen till ny svensk djurskyddslag 2011 förekom till och med förslag om att katter måste gå i koppel utomhus, men det gick inte igenom. Däremot diskuterades problemet med herrelösa katter i stor omfattning, något som även Finland och Åland kunde ta exempel av.

I grund och botten handlar kattkrisen om husdjurets låga värde. Katter är billiga eller till och med skänks bort. Många vill inte investera i vaccinering, kastrering, chipning eller ens tillräckligt med mat. I värsta fall överges katterna och går ett hårt öde till mötes. Många dör under kalla vintrar eller av svält.

Omkring 10 000 katter hittar till de olika katthemmen i Finland, men bara var tionde hämtas av sina ägare. Det finns en falsk övertygelse om att katter klarar sig bra i det vilda, men sanningen är att katten är ett tamdjur sedan tusentals år tillbaka. Den härstammar urpsrungligen från öknen och höra inte alls hemma i vår nordiska fauna.

Det långsiktiga arbetet handlar om att förändra attityder och få kattägare att ta sitt ansvar. Det arbetet kan sträcka sig över generationer. Tills dess behövs strängare lagstiftning och ett större politiskt ansvar.

Herrelösa katter är ett globalt problem och har samhälleliga konsekvenser som spridning av sjukdomar till människa, skador på vilda djurpopulationer och ekosystem, sanitära och allmänna besvär samt djurskyddsproblem. Och trots att människor är upphovet till krisen har ansvaret landat på den tredje sektorn.

På Åland är det Katthjälpen tillsammans med Djurskyddsföreningen som på ideell basis försöker åtgärda situationen. Men begränsade medel och en stram budget, till stor del finansierad av donationer, gör att populationerna fortsätter öka. Information om antalet förvildade katter på Åland finns inte att tillgå, men statistiken på kattpopulationers ökning över tid är skrämmande.

Enligt organisationen Animal League i USA kan en osteriliserad katthona tillsammans med en okastrerad hane inom fem år ge upphov till nästan 12 000 katter, efter åtta år är siffran uppe i två miljoner. Det är beräknat på att varje hona får två kullar per år med 2,8 överlevande kattungar i varje och att de i sin tur får ungar.

Det visar på hur snabbt problemet kan eskalera och hur viktigt det är att ta det på allvar.

– Det kommer se ut på Åland precis om det gör på Greklandsöarna, katter överallt, varnar Mita Guldbrandsen på Ålands katthjälp.

Vad händer när kattkrisen accelerar bortom kontroll? Vem tar ansvar då?