DELA
Foto: Wikimedia Commons

Katalanska separatister ska inte fängslas

I fredags arresterades den katalanska ex-ledaren Carles Puigdemont i Tyskland.

Det har återigen kastat nytt ljus över frågan om den spanska centralregeringens agerande gentemot Katalonien.
Carles Puigdemont var på väg tillbaka från sitt besök i Finland, där han bland annat träffade Ålands riksdagsledamot Mats Löfström, när han stoppades av tysk polis. Han var på väg tillbaka till Belgien där han befunnit sig sedan han utropade Katalonien självständigt från Spanien i fjol och tvingades i exil för att inte fängslas.

I går hördes Puigdemont av en tysk domstol som ska ta ställning till om exilledaren ska utvisas till Spanien eller inte. I Spanien riskerar han att dömas till 25 år i fängelse för vad som på engelska kallas rebellion. Fritt översatt skulle den svenska motsvarigheten vara uppror eller revolt.

I fredags meddelade den spanska Högsta domstolen, samtidigt som en ny europeisk arresteringsorder mot Puigdemont utfärdades, att tretton katalanska företrädare ska åtalas för just uppror eller revolt.

Det är inte värdigt en demokrati att fängsla politiska motståndare eller försätta de som har drivit en fredlig kampanj i exil. Det handlar trots allt inte om en rörelse där ett fåtal separatister har drivit sin egen agenda.

I samband med den katalanska folkomröstningen gick hundra tusentals människor ut på gatorna för att visa sitt stöd. Det finns alltså ett brett folkligt stöd, vilket också har blivit tydligt i samband med de protester som nu har blossat upp i Katalonien efter nyheten om gripandet av Puigdemont.

Trots att centralregeringen i Spanien förklarade folkomröstningen ogiltig eftersom den inte omfattades av hela landet utan bara Katalonien och trots att bara 43 procent valde att rösta i valet visade höstens demonstrationer att de katalanska ledarna har många katalaner med sig. Kataloniens företrädare är och har varit villiga att förhandla om utökat självstyre i stället för självständighet från Spanien.

Till exempel det ekonomiska systemet där Kataloniens skatteinkomster går via centralregeringen, till skillnad från grannregionen Baskien som har större ekonomisk autonomi, har varit en central fråga för katalanerna. Men från centralregeringen har kompromissviljan varit låg.

Och när många katalaner tröttnade på det låsta förhandlingsläget samtidigt som de katalanska politikerna inte fick gehör hos centralstyret var till sist handlingsutrymmet så begränsat att den enda möjligheten var hot om självständighetsförklaring.

Internationell medling skulle nu vara den bästa vägen till en lösning i den mycket infekterade relationen. Men på grund av suveränitetsprincipen är det få europeiska länder som vill blanda sig i ett annat lands inre angelägenheter vilket Katalonienfrågan ju är. Centralregeringen i Spanien har det starkaste förhandlingsläget och har väldigt lite att vinna på förhandlingar med katalanerna just nu. Den inhemska opinionen i Spanien verkar snarare gynna de partier som vill gå hårt åt Katalonien.

Orsaken till att Puigdemont har besökt flera europeiska länder under sin tid i exil är att lyfta frågan på den politiska agendan. Men så länge katalanernas kamp i stort möts av tystnad från andra länder och deras företrädare lär det inte skapas några starkare incitament för centralregeringen att förhandla med katalanerna.

Politiska makthavare runt om i Europa borde fundera på om det faktiskt ska gå att som Spaniens regering nu gör fängsla fredliga politiker medan större delen av Europa tiger.