Kärnkraft är självklart het politisk fråga
Alla energibeslut är politiska, självklart, alldeles särskilt om de berör ett så omdiskuterat politikområde som kärnkraftens framtid i Finland.
Ålands elandelslags vd Jan Wennström säger till Nya Åland att man inte för någon politik inom bolaget. Detta som kommentar till bolagets beslut att köpa in sig i Fennovoima som har hand om planeringen av ett sjätte kärnkraftverk i Finland.
Det beslut styrelsen med förvaltningsrådets välsignelse har tagit är inte politik, utan affärer. Strategiskt vill man säkra elandelslagets möjligheter att erbjuda konsumenterna el till ett stabilt och lågt pris. Genom att satsa på olika energiformer, inklusive vindkraft och ett torvkondenskraftverk vill man göra sig mindre beroende av marknaden, som man nu upplever sig vara helt i händerna på.
Ok. Så långt är jag med. Strategin är klok och kunskaperna verkar det inte vara något fel på.
Men vad i hela friden får vd Wennström och styrelsemedlemmarna Jan-Erik Mattsson, Folke Engblom, Jan Sundberg, Folke Samuelsson och Erik Sommarström att tro att det inte är politik eller åtminstone en politisk handling att köpa in sig i nästa kärnkraftverk i Finland, något det inte ens fattats beslut om i riksdagen ännu?
Få frågor har under de senaste 20 åren varit så kontroversiella som kärnkraften. Det finns fortfarande massiva olösta problem med den energiformen, säkerhetsmässigt, miljömässigt och inte minst med slutförvaringen av kärnbränsle, lika brännande som någonsin. En satsning på kärnkraften är i hög grad ett energipolitiskt vägval, inte bara ett praktiskt och pragmatiskt sådant, och det torde Ålands elandelslags styrelse vara fullt medvetna om.
Enligt uppgifter i tisdagens Nya Åland fattades beslutet redan den 13 september, men nådde allmänheten först nu, ett par trygga veckor efter valet. Varför den långa betänketiden om man upplevde beslutet så okomplicerat?
Jan Wennström säger att andelsägarna genom förvaltningsrådet fått säga sitt, i ett slags representativ demokrati. Självklart måste ett företag som vill ha styrfart på besluten låta styrelsen arbeta, men är inte detta en så stor fråga att en bredare förankring på beslutet hade varit nödvändig?
Om ett åländskt bolag som ägs av många åländska andelsägare går in i bygget av ett kärnkraftverk så är det i allra högsta grad en energi- och miljöpolitisk markering, en viljeyttring som kanske går helt på tvärs med vad ägarna faktiskt vill. Kanske är det inte så, men styrelsens agerande i frågan tyder på att man inte vågade fråga av rädsla för att få nej.
Om det inte var mer bråttom än att man kunde vänta med att offentliggöra beslutet i en och en halv månad, så hade man kanske också kunnat ordna åtminstone ett informationsmöte för sina andelsägare, eller varför inte en extra stämma.
Nu finns det i praktiken ingen annan el att välja på för elabonnenter på landsbygden än den som tillhandahålls av ett bolag som vill bygga ut kärnkraften i Finland.
Ytterligare en snurr på tråden ger det att Jan-Erik Mattsson, lagtingsman för centern och nämnd som blivande näringsminister, sitter som styrelseordförande. Betyder detta att bara Mattsson eller också centern som parti nu är för kärnkraft?
Det får man naturligtvis vara, men nog är det märkligt att Ålands elandelslag inte vågade ta diskussionen.
