Kära, bästa läsare God Fridfull Jul
En saga eller en sanning. Spelar ingen roll. Julens budskap håller. Tro på det.
Frid på jorden och till alla människor en god vilja.
Låt mig berätta en liten saga om den goda viljan.
Det var en gång en konferens i Mariehamn. Den var stor och viktig, och många med mycket pengar var här. Hotellen var fullbokade sedan länge, det var rentav så illa ställt att konferensgästerna hade spillt ut över landsbygden och bokat in sig på det annars öde vandrarhemmet i Godby.
Då kom en gravid tonårstjej med sin pojkvän till Mariehamn. Dom kom från nån håla i skärgården, typ Kumlinge. Inga pengar hade de, och något rum fanns inte bokat. Så långt hade de väl inte tänkt. Hon såg inte ut att vara sjutton ens, och han hade ringar både i näsan och läppen.
När de provat på alla hotellen stod de i snöfallet utanför Arken och såg eländiga ut, precis när konferensgästerna skulle till Kongresshuset på gala i sina långklänningar. Och precis då började tjejen yra och skrika förstås, om att hon var välsignad med guds barn och sånt.
Att det ska vara så mycket knark till och med i lilla Mariehamn.
Hur det nu var så var det någon snäll människa från ridklubben som sa att de fick knoppa i hobbyrummet på Sleipner. Mitt i natten gick vattnet och barnet föddes där på golvet. De hittade inte telefonen och hade ingen mobil. Det blev världens nyhet i Nyan, och till och med en notis i Hbl.
Hon tjejen och han killen försvann ganska snabbt efteråt. Hon var ju lite konstig, trodde fortfarande att det var guds barn. Och han killen hade någon slags förföljelsemani, var övertygad om att någon skulle komma och ta ungen. Kanske han hörde till Ålands framtid och trodde att finnarna skulle komma.
Sedan hörde ingen av dem på många år.
Ni förstår. Om det så vore att Gud skulle nedstiga till jorden i form av ett litet barn, så finns det inte en chans att vi skulle tro på det. Vi vet ju så mycket om varann, och det snackas så mycket och vi är så ironiska och så blaserade att mirakel inte har någon plats i våra liv.
Jag är ju inte bättre.
För mig är budskapet ändå detta: Varje barn som föds kan vara son eller dotter till den gud som kanske finns. Varje människa kan vara Josef och Maria. Varje människa kan vara skillnaden mellan undergång och överlevnad, mellan död och evigt liv.
Det är ett mått på oss som människor hur vi behandlar varann. Uppriktigt sagt, när man ser på världen i dag känns det inte som vi har särskilt stor respekt för det gudomliga i varandra och därmed i oss själva.
Hade vi det skulle vi ju inte låta Jesus-barnet svälta ihjäl i Sudan, frysa ihjäl i Afghanistan, gasas ihjäl, skjutas ihjäl, trampas ihjäl eller helt enkelt överges i en soptunna.
Om det inte uppfattas förmätet vill jag önska mig själv och er alla, kära bästa läsare, ett större, varmare och snällare hjärta. Det spelar ingen roll vad vi tror eller inte tror. Vi vet ändå alla skillnaden mellan rätt och fel.
Vi vet alla att julens budskap är det enklaste enkla. Varje nyfött barn är vi. Varje födsel är en möjlighet, ett andetag mot det oändliga, det som vi inte kan förstå och knappt ens vågar tänka på.
Orka tro på människan. Det är gott nog.
God, fridfull jul.
