DELA
Foto: Unsplash

Kapaciteten att hantera en coronapandemi

Flödeskapacitet. Ett begrepp som gått från att beskriva sjukhusberedskap till människors psykiska välmående under en katastrof som aldrig verkar ta slut.
Hur mycket kapacitet har du kvar?

Corona, omgång två.

Åland är i spridningsfasen igen. Hela Europa verkar nu befinna sig i vad som kallats den andra vågen. Livet blev inte normalt till hösten som många hoppades. Det går inte att göra planer, det går inte att sia om framtiden.

Det som i våras kändes som en sprint har blivit ett maratonlopp.

Det finns ett vedertaget sjukhusbegrepp som oftast går under det engelska namnet ”surge capacity”, på svenska översätts det ibland till ”flödeskapacitet”. Det står för det maximala antal skadade eller sjuka som en sjukvårdsenhet kan ta emot utöver pågående verksamhet under ett definierat tidsintervall vid en oplanerad hög vårdbelastning.

Det är något som definitivt varit relevant för sjukvården under coronatider och orsaken till att det varit så viktigt att ”platta ut kurvan”. Men begreppet har allt mer också börjat användas för att beskriva den psykologiska beredskapen hos den enskilda människan under coronakrisen.

Ordet kan nämligen lika väl appliceras på de mänskliga mentala och fysiska tillgångar som vi har att tillgå i akut stressiga situationer.

När en katastrof inträffar så har vi ofta lite extra att förbruka utöver vår vanliga kapacitet. Adrenalinet kickar in, vi blir fokuserade och målinriktade. Men coronapandemin är en katastrof utöver det vanliga. Den är långvarig och obarmhärtigt oförutsägbar. Målet för maratonloppet är suddigt och ur sikte.

”Pandemin har visat oss både vad vi kan göra med flödeskapacitet men också begränsningarna för denna kapacitet”, konstaterar den amerikanska psykologen Ann Masten som forskat på ämnet.

Coronapandemin är en katastrof som sakta gnager sig igenom vardagens trygga grund. Det är oron, ovissheten, de ändrade rutinerna, de inställda planerna, de sociala avstånden, de ekonomiska konsekvenserna, separationen från nära och kära. Många av oss börjar känna oss trötta, nednötta.

Vi har inte mycket flödeskapacitet kvar, om någon.

Sommaren gav oss en viss respit, men innan vi hunnit ladda batterierna till fullo är vi alltså här igen. Distansarbete, ansiktsmasker och inställda planer. Fast vi vet att vi hittills kunnat skatta oss lyckliga i jämförelse med andra delar av världen, där människor dött i hundratusentals, så är det likväl en tragedi även för oss.

Vi vet att mycket inte stod rätt till i det vi kallade ”normalt” innan pandemin, och på gott och ont har coronakrisen gett oss en värdefull tankeställare om vad som är viktigt i livet. Men inte ens det vi värdesätter kan vi just nu hänge oss åt i den mån vi skulle vilja, vare sig det är släktkalas, upplevelser eller fritidsintressen.

Rent krasst befinner vi oss i någon form av sorg, sorg över vardagen som verkar gått om intet. Här kan vi kanske känna igen oss i någon av de fem sorgestegen; förnekelse, ilska, köpslående, depression och acceptans. Det sistnämnda kanske det jobbigaste, men också det mest vilsamma. När vi accepterar situationen tvingas vi göra det bästa utav den, för det är helt ärligt det enda vi kan göra just nu.

Vi sörjer alltså samtidigt som vi aktivt lever igenom ett trauma. Det är inga små grejer och det är viktigt att stanna upp och låta de insikterna infinna sig.

Nu är det corona omgång två här på Åland. Det kanske blir en lång omgång. Det kanske blir en kort. Det kanske blir en tredje omgång, en fjärde … Hur långa respiterna blir däremellan vet vi inte. Det är mycket lite vi vet just nu.

Var därför varsam med dig själv och med andra. Det här är tider som kräver extra förståelse, extra vänlighet och extra tålamod. Vår individuella flödeskapacitet må vara på minus, men vi kan hjälpa varandra att ladda batterierna. Det finns ett mål, även om det just nu är svårt att se.

Ta hand om dig.

 

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp