DELA

Kan något göras annorlunda innan Mise spårar ur?

Alla producerar vi sopor, alltså skall vi alla vara med och betala. Det här verkar vara oerhört svårt för en del att acceptera. Finns det något man kunde göra för att öka acceptansen innan systemet spårar ur?
Saker behöver inte nödvändigtvis vara fel för att man skall tvingas fundera om. Om motståndet är tillräckligt kompakt så kan man tvingas till det även om det inte skulle bli bättre.
Just nu finns ett uttalat motstånd mot ombyggnadsplanerna för Ålandsvägen. Hur det i slutändan blir vet vi inte säkert, men åtminstone stadsstyrelsen röstade för förslaget. Och det är politikerna som bestämmer. Vi som rör oss längs gatan fårlov att anpassa oss, oberoende av vad vi tycker.
Man vänjer sig antagligen.

Med Mise är det möjligen litet annorlunda. Där är det också politikerna som bestämmer, men de som opponerar sig gör vad de kan för att inte finna sig i det nya systemet. Då kan det finnas skäl att backa en aning, om inte för att tillmötesgå dem som klagar så för att slippa att de värsta kverulanterna slänger sina sopor hipp som happ på rent trots.

Vi skall ha en avfallshantering som vi inte behöver skämmas för. Det lär de flesta hålla med om. Men sedan går åsikterna i sär.
De obemannade miljöstationerna har plockats ner den ena efter den andra till människors stora förtret. I fredags försvann stationen i Dalbo, den sista obemannade i Mariehamn. Man kan vara arg, men faktum är att systemet inte har fungerat. Några få har struntat i sorteringen och på sätt förstört för oss som skött oss. Vems är felet? Kommunens? Ålands problemavfalls? Mises? Vårt?
De som har vägrat sortera har inte bara ställt till besvär, de har också sett till att alla vi andra får betala mer. Eftersom kostnaden tas ut som en avgift av alla så är vi obehagligt väl medvetna om hur dyrt det är med avfallshantering. Det är uttryckligen det som är avsikten med avgift, att folk skall veta vad det kostar och bli mer återhållsamma med soporna.
Om pengarna tas från skatten så märks det inte på samma sätt.
Men om avgiften istället leder till att folk bär sig mer illa åt än förut så har den motsatt verkan. Nu tycker en del att de kan bränna sina sopor hemma. Olagligt. Andra lämpar av soppåsar där det inte skall finnas några soppåsar. Olagligt. Vad som helst bara man slipper betala.
Det är oförskämt. Det är fult mot oss andra. Och när laglydiga medborgare samtidigt harmas över att alla skall betala samma höga grundavgift så ser framtiden inte särskilt ljus ut.

Alltså borde de som styr och ställer fundera ut ett system som lugnar ner de skötsamma sopsorterarna.
Enda sättet, åtminstone det enda som kan göras någorlunda snabbt, är att på nytt titta på grundavgiften. Vad skulle det betyda om enpersoners hushållen kom undan med halva grundavgiften? Det finns en uträkning som säger att resten av hushållen borde betala 20 procent mer än i dag.
Tycker vi det är mycket? Visst. Men det är onekligen mer rättvist. Varför skall en ensam person, som producerar en fjärdedel så mycket avfall som en familj på fyra personer, betala lika mycket?
Mise har värjt sig med att man inte vill spionera på folk och kolla hur folk flyttar in och ut. Men man kanske kunde hålla sig till de officiella uppgifterna. Om en ungdom flyttar hemifrån och in hos sin flick- eller pojkvän, som fortsätter betala halv avgift så betalar ju den gamla familjen i alla fall fortsättningsvis full avgift och mängden sopor ökar antagligen inte heller, totalt sett.

På något sätt måste folk förmås att acceptera systemet. Nu har populistiska politiker och andra propagerat mot Mise, kanske i hopp om röster i höstens val. De som sitter inne med sakargumenten har hållit rätt låg profil, kanske av rädsla för att annars piska upp känslorna ytterliga.
Om det mesta man får höra är negativt, må så vara osakligt negativt, så blir det till slut en sanning. Och då blir det att börja om från början. Än så länge kanske det räcker med att backa halvvägs.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax