Kan man slåss för fred?
Det spända säkerhetsläget får många att ompröva invanda ställningstaganden. De åländska socialdemokraterna drar sitt strå till stacken med en intressant åtgärdsmotion om en ”åländsk civil beredskapsplikt”. Men når den ända fram?
Verkligheten kräver ibland sina vanskliga anpassningar. Vänstern har det till exempel inte lätt med Natofrågan just nu, särskilt inte i Sverige. Efterkrigstiden i vårt västra grannland har varit en enda lång räkmacka av självförhärligande pseudopacifism, där socialdemokrater och vänsterpartister sjungit fredens och neutralitetens lov på ett sätt som med förlov sagt osat av självgodhet.
På något sätt har gemene svensk således bibringats uppfattningen att landets hållning (eller ska vi säga hållningslöshet) under andra världskriget var något att yvas över. Vad som borde ha varit en nationell skam vändes istället till dogmen om ”alliansfrihet i fred för neutralitet i krig” – ett sannskyldigt Pultronens Evangelium som intill nyligen predikades av hela den svenska vänstern. Fortfarande kan man läsa i Svenska Dagbladet att vänsterpartiets ledare, Natomotståndaren Nooshi Dadgostar, ”räknar med att Sverige får hjälp av andra länder om landet utsätts för ett angrepp.” Hon motiverar sitt motstånd mot ett medlemskap så här: ”Vi har också flera Natoländer kring oss. Det är inte många bedömare som tror att de länderna skulle tolerera ett anfall på ett eller annat sätt mot Sverige.”
Den inställningen – ”Aldrig ett medlemskap i ert otäcka Nato, men kom gärna hit och offra era liv för oss” – är dock i nuläget så uppenbart och ohållbart omoralisk att den verkar ha fått de svenska socialdemokraterna att svänga och närma sig de finländska.
Så vad händer på Åland?
Här kompliceras frågan av demilitariseringen och neutraliseringen. Ingen ålänning vill ge Sannfinländarna et consortes vatten på sin kvarn genom att vägra all värntjänst, men reaktionen på talmannen Matti Vanhanens spydiga klavertramp i tidningen Etelä-Suomen Sanomat visar att detta ändå är en utomordentligt känslig fråga. Så hur ska man kunna ställa upp till landets försvar utan att tumma på Ålands särart?
Det är i ljuset av denna frågeställning som de åländska socialdemokraternas åtgärdsmotion om en ”åländsk civil beredskapsplikt” blir intressant:
”I rådande läge bör ålänningarna visa sin vilja att delta i samhällsåtagandet att hålla både Åland och Finland tryggt och resilient i kristider. Det är inte en bra taktik att bara peka på Finlands ansvar för Åland, men inte aktivt ta ansvar för de egna insatserna och visa hur ett demilitariserat samhälle kan göra sin del,” skriver de socialdemokratiska lagtingsledamöterna Nina Fellman, Jessy Eckerman och Camilla Gunell i sin motivering. I en insändare följer Fellman och partikamraten Ulf Weman upp tanken:
”Kanske vore det ett bra sätt att visa att ålänningarna visst vill slåss för freden, men med civila, demokratiska och tillitsskapande medel? (…) Vi föreslår att man utreder en åländsk civil värnplikt – en utbildning i säkerhet och hur vi skall skydda människor och samhälle i händelse av krig och andra katastrofer.”
En civil värnplikt. Ingen dum tanke och som balansakt värd en applåd. Men går det egentligen att slåss för freden med enbart civila medel?
Kanske, kanske inte, blir väl svaret. Det vettigaste vore kanske om vi hade förmånen att kunna välja. Att möta varje angrepp på rätt nivå, och i det längsta på fredlig väg. Men att reservera oss rätten att, om det blir nödvändigt, även kunna försvara oss med vapen i hand.
Det kräver dock kunskap. Det socialdemokratiska förslaget är en bra början – men kanske borde man till den föreslagna civila utbildningen på ett halvår foga någon månads vapenutbildning också?
Det är en svår och kanske svajig tanke. För vad händer då med principen om demilitarisering? Men kriget är en realitet nu. Och verkligheten kräver som sagt ibland sina vanskliga anpassningar.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
