Kan alla sansa sig ett ögonblick?
I morgon uppmärksammas det i riksdagen att den åländska självstyrelsen uppnår den aktningsvärda åldern 100 år. Det här samtidigt som ordväxlingarna mellan Social- och hälsovårdsministeriet och landskapsregeringen blir allt mer konfliktfyllda.
Morgondagens seminarium i riksdagen kommer helt säkert bli en fin tillställning med tal av justitieministern Anna-Maja Henriksson (SFP), president Tarja Halonen och professor Henrik Meinander, bland andra. Det är ett värdigt firande för en överenskommelse som fungerat under lång tid.
Samtidigt ger den dagsaktuella nyhetsrapporteringen en dålig smak i munnen, där den senaste vändningen om Social- och hälsovårdsministeriets ”snabbutredning” av reseregler för gränsen Åland–Sverige föranledde Ålands riksdagsledamot Mats Löfström att i måndagens Nya Åland konstatera att ministeriet är ute och cyklar i sin okunskap om den åländska självstyrelsen. Han bedömer läget som ”ytterst problematiskt”.
Det är lätt att hålla med, speciellt med tanke på de upprepade tillfällen när Finlands kommunikation med landskapsregeringen fallerat under pandemins gång.
Samtidigt plockar inte nuvarande landskapsregering några diplomatiska stilpoäng för sin kommunikation till Finland, där man i ena stunden med stora gester förnekar justitiekanslerns funktion för att i nästa stund närma sig den samma med sina problem, för att ta ett iögonfallande exempel.
Med tanke på firandet i riksdagen i morgon finns det skäl att stanna upp och reflektera kring grunderna, vad det handlar om. Vi kan börja med inledningen av protokollet från Nationernas Förbunds möte den 27 juni 1921, som i följande citat hänvisar till den självstyrelselag som Finland redan vid det här tillfället stiftat.
”Finland, som är beslutet att säkerställa och garantera Ålandsöarnas befolkning bevarandet av dess språk, dess kultur och dess lokala svenska traditioner, förbinder sig att utan dröjsmål införa följande garantier i självstyrelselagen för Ålandsöarna av den 7 maj 1920.”
Garantierna gäller svenskan, vem som kan äga fastigheter på Åland, hembygdsrätten och landshövdingens funktion.
Vi kan fortsätta med den i dag gällande självstyrelselagens 33:e paragraf:
”Innan republikens president, statsrådet, ett ministerium eller någon annan myndighet utfärdar föreskrifter som uteslutande gäller landskapet eller som annars har särskild betydelse för landskapet, skall landskapsregeringens utlåtande i saken inhämtas.”
Lite längre fram i samma lag, paragraf 38, slås fast att skriftväxlingen med Åland ska ske på svenska.
Nya Ålands ledarredaktion vill att självstyrelsen även vid framtida jubileum högtidlighålls gemensamt av Åland och Finland, men för att det ska inträffa behöver vardagen, tiden mellan festligheterna, fungera.
Det kräver diplomati och värdig kommunikation från alla håll.
Hit hör inte att av prestigeskäl obstruera i onödan eller att fara ut i hårda anklagelser om formfel i ett pressat läge.
Kan det vara en idé att hörsamma riksdagsledamot Mats Löfströms önskan, att samlas runt ett bord och samtala? Gärna i god, respektfull ton.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
