DELA

Journalistikens framtid ser inte alls ljus ut

Papperstidningen är död inom 5 år i USA, och inom 10-12 år i resten av världen.
Det sa amerikanske professorn Jeffrey Cole på ett seminarium om nya medier och användarerfarenheter i Vasa förra veckan. Sina slutsatser drar han som forskare inom branschen, genom erfarenheterna från USA, där lågkonjunkturen stjälpt många riktigt stora tidningar, och genom den utveckling av informationsflödet på nätet som man ser i dag.

Han kanske har rätt, men det är inte i sig så oroande. Papperstidningen är ändå bara en kanal, och det är innehållet i en tidning som är det viktiga.
Om man kan distribuera innehållet på andra sätt, med samma affärsmöjligheter så är det egalt hur man publicerar sig, utom för de nostalgiker (inklusive jag) som alltid kommer att längta efter papprets prassel.

Problemet är att affärsmöjligheten inte finns där. Än så länge finns inte ett enda exempel på papperstidningar som med bibehållet innehåll lyckats migrera till nätet och ta betalt för sina produkter.
Inte ens nyhetssajter som är extremt framgångsrika klarar av att finansiera innehållsproduktionen så som den stenålders papperstidningen har gjort, eftersom absolut ingen användare på nätet är beredd att betala för innehåll, samtidigt som man helt självklart gjort det för en papperstidning.

Det är alltså inte papperstidningens död som är det oroande, utan journalistikens. Många lyfter fram andra, nya möjligheter till journalistisk nyhetsrapportering, som debattsajten Newsmill eller amerikanska The Onion. Men inte heller där får man in pengar som täcker kostnaden för att få jobbet gjort.
Papperstidningen är helt enkelt, som affärsmodell, den ultimata kombinationen av kommersiella möjligheter och betalt innehåll.
Vart ska vi oss alltså i världen vända, vi som jobbar med nyheter och ska hitta de nya kanalerna. Jag har absolut inga svar, bara den absolut övertygelsen att vi måste hitta dem, för att journalistiken har en uppgift att fylla som alla sociala medier, bloggar, twittrar och facebookar inte fyller eller bryr sig om.

Demokrati– och samhällsaspekten av en informerad allmänhet och massmedier som har ett kvalitetskrav att fylla kan inte nog överskattas. Man kan komma långt med nätets möjlighet till snabb information från många källor, alldeles särskilt i akuta krissituationer, men nätet fungerar samtidigt när det gäller nyhetrapportering som när fem blinda män beskriver en elefant. Det blir mycket snablar och fötter, men inga helheter, inga perspektiv.
Det går heller inte att få en innehållsgaranti eller en varudeklaration på innehåll på nätet. Som läsare måste man lägga en orimlig tid på att bilda sig en uppfattning om vilken nyhetskälla man ska lita på, och man har inga garantier för att den källan finns kvar i morgon.

Innovationer inom mediabranschen i dag handlar om spännande saker; interaktiva storbildsskärmar på stan, nyheter på nya sätt i mobilen, nyhetskonsumenter som producenter. Det finns massor med roliga saker att göra.
Frågan, den eviga frågan, är vem som ska betala. Gratis är gott, men det är inte nyttigt. Åtminstone inte för journalisterna.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax