Jättemarknader öppnas för åländsk framtidstro
Ekonomisk framtidstro är en bristvara just nu, men finns det faktiskt inga ljusglimtar.
I måndagens Nya Åland finns en riktigt god nyhet, uppsnappad på synnerligen välbesökta Godby-mässan.
Det handlar om ett simpelt företagsbesök, av Saleh Hussein och Wafa Ameli på import- och exportföretaget Finn-D, som jobbar med att öppna marknaderna i Mellanöstern för det finländska näringslivet.
På Åland har man hittat flera intressanta produkter och framför allt det man söker – kvalitet.
Allt är alltså inte nattsvart i ekonomin, om nu någon trodde det.
En annan ljusglimt kan den få sig till livs som läser Ålandsbankens kundtidning Premium (förbluffande intressant för att vara en sådan) där ETLA-chefen Sixten Korkman menar att det inte på något sätt är tid att kasta yxan i sjön. Finland står bättre rustat för framtida prövningar nu än man gjort någonsin..
Det ekonomiska läget i efterkrigstidens Finland var mycket, mycket värre och utmaningarna större.
Sixten Korkman efterlyser i Finland en mer nyanserad och kunnig ekonomisk debatt, och tycker att man i Sverige kommit mycket längre i fråga om öppenhet och vilja att, även från regeringens sida, att underlätta en kritisk debatt genom att finansiera forskning och rapporter som ger oppositionen virke för kritiken.
Okej då. Öppenhet, kritik – och framtidstro, särskilt på det grundläggande ekonomiska plan som är lokalsamhället. För flera år sedan sade dåvarande lantrådet Roger Nordlund (C) i en intervju att det för Åland räcker gott och väl och bara någon liten andel av människorna i Stockholmsregionen köper åländska produkter, för att närmarknaden är så stor. Våra små företag behöver inte sälja som IKEA för att gå bra.
Enligt Saleh Hussein importerar bara Qatar för 75 miljarder dollar årligen, och då har vi inte ens pratat om de andra länderna kring Persiska viken.
Låt oss se den blivande näringsministern Fredrik Karlström (Obs) ge sig i kast med att skapa möjligheter att rikta en liten, liten rännil av de pengarna mot Åland. Låt oss få se en näringspolitik som inte är inriktad på bevarande och upprätthållande, utan på att tro på nya saker, på framtiden och gärna på vilda och galna idéer som inte testats förut.
Vem vet om det där besöket på Godby-mässan resulterar i något. Kanske blir det bara en liten fotnot, en början som skrumpnade ihop. Eller så sa det klick någon gång under besöket, och någon turistföretagare med sin alldeles unika idé, någon hantverkare med en spännande produkt, eller någon primärproducent/förädlare med rätt smaksensation kan se en ny marknad öppna sig.
Med alla fantastiska idéer och duktiga människor som jobbar på Åland vore det väl konstigt om det inte nappar någonstans, om man bara lyfter hakan, rätar på ryggen och vågar tro att det som finns i den lilla världen väl kan duga i den stora.
Alldeles för många goda starter har stannat av för att Jante-lagen huggit in i märgen att man inte ska göra sig till, inte tro att man är något och inte sticka ut.
Gör tvärtom. Stick ut. Förhäv er. Deklarera med hög röst att åländska produkter är bäst i världen. Också på hemmaplan.
