Ja eller nej till större språklig mångfald på Åland
Ska samhället hjälpa ålänningar att fördjupa kunskaperna i andra hemspråk än svenska? Den frågan fick debatten att hetta till i en valduell i FST mellan Barbro Sundback och Roger Nordlund.
Efter en valrörelse präglad av relativ artighet hettade det äntligen till i en debatt i den åländska valrörelsen. När Barbro Sundback (s) och Roger Nordlund (c) möttes i en duell i FSTs Obs var det som att äta rå chili efter en kost bestående enbart av gröt.
Vilken var frågan? Jo, språket naturligtvis.
Roger Nordlund hävdade att svenskan i enlighet med självstyrelselagen alltid ska vara undervisningsspråket i åländska skolor, och att en offentligt finansierad hemspråksundervisning leder till att språkskyddet på Åland vittrar samman. Om föräldrar vill ge sina barn undervisning i andra hemspråk är det deras privata angelägenhet.
Barbro Sundback hävdade att barn som talar ett annat språk i hemmet, som finska, engelska eller persiska, ska ha rätt till särskild undervisning i det språket, och pressade Nordlund hårt på om han inte förstår att föräldrar vill ge sina barn sitt modersmål även om det inte är svenska.
Ingendera såg någon motsättning i att det på Åland finns andra språk än svenska. Oenigheten handlar om vilken roll samhället ska ha gentemot inflyttade ålänningar med en annan språklig bakgrund.
Innerst handlar det om huruvida det i tillägg till svenskan kan finnas andra språk som är viktiga för ålänningarna. Varken liberaler eller socialdemokrater ifrågasätter svenskans ställning, men är beredda att diskutera hur andra språk kan existera på Åland parallellt med svenskan.
De övriga partierna på Åland vill inte se några schatteringar i enspråkigheten. Det ska vara svenska i skolorna, endast och enbart, och allt annat upplevs som ett hot.
Här finns alltså en klar skiljelinje. Den som tycker att den åländska identiteten mycket väl kan vara flerspråkig och multikulturell och att samhället ska bidra till att stärka de inflyttade ålänningarnas särart ska rösta liberalt eller socialdemokratiskt.
De som tycker att en ålänning bara kan ha svenska som sitt första och starkaste språk och att samhället inte ska uppmuntra språklig fördjupning i andra hemspråk, ska rösta på något av de borgerliga partierna höger om liberalerna.
Detta om något är en viktig ideologisk fråga. Åland har redan en mängd människor från andra kulturer och språkområden för vilka hemspråket är viktigt. De allra flesta lär sig svenska snabbt och villigt, annars hade de ju inte flyttat hit. Grundfrågan är alltså inte om inflyttade som inte kan svenska ska lära sig det, för det är alla eniga om.
Snarare handlar det om huruvida det mänskligt och moraliskt är rätt att stöda inflyttades rätt till ett annat hemspråk än svenska, och vad som är bättre och sämre för Åland.
Framtidens ålänningar kommer att tala allt fler språk. Förhoppningsvis kommer de människor som flyttar till Åland och blir ålänningar att föra med sig nya kunskaper (och språk) till Åland. Självklart kommer då frågan upp hur det åländska samhället ska förhålla sig till dessa minoriteter i minoriteten, och hur inflyttningen påverkar den framtida språkstrukturen i landskapet. Om inflyttade till Åland kräver språkliga rättigheter, vad svarar vi då?
Nu har vi åtminstone två tydliga svar.
