Investera hemåt, finansiera Barnens litteraturdagar
Att inspirera barn att läsa är bästa tänkbara investering för framtiden.
Ni vet, den där Pisa-rankingen vi är så stolta över i Finland och på Åland? Det där som journalisten Maciej Zaremba har skrivit om i sin omdiskuterade serie i Dagens Nyheter om den svenska skolan – att finländska elever tycks kunna läsa texter och analysera dem på ett helt annat sätt än svenska barn förväntas kunna.
En del av framgångarna handlar om att förmå barn att läsa böcker, med milt tvång, med lockrop, med socker i bottnen på de långa kapitlen. Inget är så bra för utvecklingen av ett barns förmåga att tänka, att känna empati, att förstå och att uttrycka sig som att läsa böcker.
Sockret, det är evenemang som till exempel Barnens litteraturdagar. Jag vet, för jag har varit med. Inte på författarträffarna, inte på mingelfesterna på biblioteket, verkligen inte i arrangörsgruppen. Ett sånt hästjobb betackar jag mig för, och utan ersättning dessutom.
Jag har varit mamman som fått höra föreläsningar av mina barn om den ena eller den andra författaren som varit på besök. Jag har fått dela glädjen i en nyupptäckt fantasy-författare som jag inte ens visste fanns. Jag har fått diskutera varför vissa som skriver bra böcker är så tråkiga i verkligheten, och tvärtom.
Det är fullt förståeligt att kulturdelegationen måste göra prioriteringar. Ordförande Annsofi Joelsson har rätt i att man inte kan göra allt man vill om man inte har pengar.
Men nog är det märkligt att det alltid, alltid är så lätt att klappa bibliotekarier och barn på huvudet och säga att de är så duktiga så, men att de nu inte ska ta ut sig alltför mycket. Varför ska alltid kultur för barn vara något som är beroende av idealism och välvilja och kvinnor som nära nog jobbar ihjäl sig för något de tror på? Varför ska man alltid se på kultur som något som är bra att ha och lite fint, men inte nödvändigt?
Så här är det. Läskunnighet och läsförståelse och skrivförmåga är inte bara den viktigaste kunskapen barn får med sig från skolan. Det är också grundstenen, den absolut nödvändiga ingrediensen för framgång i arbetslivet, vad man än väljer att bli.
Denna förmåga kan bara övas upp på ett sätt, genom att den används. För att verkligen lära sig läsa, måste man – läsa.
Om det inte går att förstå på annat sätt, översätt det då i ekonomiska termer: läsning är grundkapitalet. Det är vad som måste investeras för framtida lönsamhet.
Barnens litteraturdagar, Ungdomens litteraturdagar och Nordens instituts skrivartävling för nior på Åland är viktiga satsningar. Om vi slutar med det är det som att sluta jobba med hockey-juniorer, och vem vill göra det, en dag som denna.
I landskapet Åland finns pengar. Det rättaste vi kan göra är att satsa framåt, på välutbildade, empatiska, nyfikna barn som har tillgång till världens samlade visdom och klokskap och roligheter och kärlek och sorg och vrede.
Barnens litteraturdagar är inte en lyxartikel som det väl är trevligt om nån håller på med. Låt mig kasta en handske här: Hur mycket av kulturdelegationens pengar går till barn- och ungdomskultur? Är det under hälften? Mer än hälften? Eller är det rentav väldigt lite?
