Inte i oändlighet, men ett bra tag till
I oändlighet kommer det inte att finnas två tidningar på Åland.
Det säger professor Tom Moring i en kommentar i Vasabladet till det upptrappade tidningskriget på Åland. Han har säkert rätt, få saker existerar i oändlighet.
Att tidningssituationen på Åland skiljer sig från det mesta andra är ingen hemlighet. Varför det är så är heller ingen hemlighet. Åland är nämligen inte en del av Finland, vilken som helst. Kan inte heller jämföras med någon del av Sverige, om man vill jämföra ditåt.
När tidningarna i Österbotten går samman om nyheterna, så att man kan läsa samma nyhet i flera lokaltidningar så beror det på att det finns bara en huvudsaklig lokaltidning per region. Man har en lokaltidning och en rikstidning.
På Åland finns det två lokala rikstidningar. Och så finns det tidningar som kommer bortifrån och berättar vad som händer i resten av världen. Det är ganska givet att folk bortifrån inte riktigt förstår sig på hur det fungerar med tidningarna här, eftersom ålänningarna inte följer mönstret.
Professor Moring tror att det som nu händer, tidningen Ålands beslut att bli morgontidning och sexdagars, har att göra med att Nya Åland har knappat in på försprånget framförallt i Mariehamn. Det kan vara en korrekt analys. Visst har morgonutdelningen gått hem hos prenumeranterna, även om många i början trodde att de skulle bli väckta av störande tidningsbilar och smällande brevluckor tidigt på morgnarna.
Men om tidningarna kommer ut samtidigt och med i stort sett samma nyheter så kan det inte i längden finnas behov av bägge. Ungefär så resonerar Moring. ”I oändlighet kommer det inte att finnas två tidningar på Åland. Men vad som utlöser det är svårt att säga. Många osäkra faktorer spelar in.”
En ekonom skulle naturligtvis, utan att tveka, slå fast att två tidningar som kommer ut sex dagar i veckan på vart sitt tryckeri är rena vanvettet på en ort med 27.000 invånare. Det vill säga kapitalförstöring. Med all respekt för ekonomer så måste slutsatsen bli att folk inte alltid förstår sig på ekonomi. Eller så finns det värden i livet som ekonomerna glömmer bort.
Nu har vi den situation vi har för att Posten håller sig med ekonomer. Posten har bestämt att man måste höja taxan på utdelningen kraftigt för att få in de pengar man tycker sig ha behov av. Är man i monopolställning så kan man säkert resonera så utan att se något märkligt i det.
I något skede skulle konkurrensen mellan tidningarna säkert ha hårdnat på nytt också utan Postens medverkan – varför skulle inte också ledare för tidningsbolag se fördelar med monopol – men Postens prispolitik verkar ha varit en utlösande faktor just nu.
Då kanske någon säger att det inte är nödvändigt att gå upp till sex dagars utgivning bara för att bägge tidningarna kommer ut på morgonen/ förmiddagen.
Helt korrekt. Men som professor Moring säger, tidningarna har samma marknad och infallsvinkel. Något måste man göra för att locka läsarna att välja den egna tidningen framom den andra. Eller förmå läsarna att stanna kvar, beroende på varifrån man ser det.
Enligt reportaget i Vasabladet har vi ett tidningskrig på gång på Åland.
Det är så med ord numera, de tappar sin betydelse. Men i den mån man vill kalla det krig så förs det med väldigt fredliga medel. Och när Vasabladet skriver att Nya Åland har snuvat tidningen Åland på konfekten och knäpper storebror (!) på näsan, så måste det uppfattas mycket bildligt.
Det vore oss fjärran att ta någons godis.
