Inte dags att vända blad riktigt än
Beskedet att Paf återbetalar de pengar som stals och spelades bort i den så kallade bokföringssvindeln togs emot med glada tillrop.
En viktig fråga är dock fortfarande obesvarad: vem ska se till att det inte händer igen?
I dag är det många som jublar över nyheten att Paf återbetalar de pengar som stals i den så kallade bokföringssvindeln. Beslutet var nödvändigt för Paf:s fortsatta status som det goda spelbolaget och det kommer att generera mycket goodwill framöver.
De förändringar Paf har gjort under de senaste åren visar att bolaget menar allvar med att bli världens mest ansvarstagande spelbolag.
Men vad gäller beslutet om återbetalning har resan inte varit lika tydlig, och det finns fortfarande frågetecken. På vilka premisser har bolaget egentligen beslutat om återbetalning?
– Det handlar inte om att lyfta av skulden för det ursprungliga bokföringsbrottet utan om att minimera konsekvenserna för de som drabbades, säger styrelseordförande Jan-Mikael von Schantz i ett pressmeddelande.
Vad betyder det?
Paf har som bekant dömts till penningtvätt av oaktsamhet i både tingsrätt och hovrätt. Domen utgick från tiden efter att Paf hade lämnat in penningtvättsanmälan mot bokföraren. Paf borde alltså redan då rimligtvis ha varit medvetet om att allting inte stod rätt tilll. Efter att den första anmälan gjordes kunde bokföraren sätta in över en halv miljon euro på sitt Paf-spelkonto.
I domen konstaterades vidare att Paf agerade grovt oaktsamt när bolaget fortsatte ta emot pengar av bokföraren trots att man visste att hon inte hade råd med ett så omfattande spelande och att hon var bokförare med kunder.
Paf dömdes att betala drygt 160 000 euro till staten, det som bolaget hade beräknats tjäna på brotten, och en samfundsbot på 50 000 euro. Paf och åklagaren överklagade till hovrätten som skärpte tingsrättens dom genom att öka samfundsboten till 250 000 euro. I övrigt ändrades tingsrättens dom inte.
Paf har förstås försvarat sig i rättsprocesserna och hävdat att bolaget inte bär någon skuld. Och förlorat två gånger.
Det gäller att hålla isär äpplen och päron i det här fallet. Det är lätt att jubla och inte tänka på den här berättelsens bakgrund en dag som denna. Men Paf:s beslut, hur positivt det än är, är faktiskt inte välgörenhet. Paf har betalat tillbaka pengarna efter att bolaget har dömts för penningtvättsbrott i två instanser. Frågan kvarstår om bolaget överklagar hovrättsdomen till högsta domstolen.
Om syftet hade varit att minimera konsekvenserna för de som drabbades, varför inte betala tillbaka direkt i slutet av 2014 när domen mot bokföraren föll? Då hade ju en domstol slagit fast att pengarna hade tillkommit Paf genom brott. Det räckte, med andra ord, inte att pengarna som gått till den åländska allmännyttan var stulna. Även Paf behövde dömas innan bolaget agerade.
Det finns dessutom ett svenskt fall redan från 2009 som har likheter med fallet bokföraren. Då gick ett spelbolag med på att ersätta en del av det skadestånd som den då dömda kvinnan tvingades betala.
Om det faktiskt handlar om att minimera konsekvenserna för de som drabbades, blir det här fallet i så fall prejudicerande för Paf? Hur blir det i så fall med den man som ifjol dömdes för att ha förskingrat 1,3 miljoner från Danske Bank och bland annat spelade och förlorade på Paf? Gäller det att förmlidra konsekvenserna för de som drabbades borde Paf kunna agera även i ett sådant fall.
Det ska också poängteras att varken von Schantz eller nuvarande vd Christer Fahlstedt var verksamma i bolaget när det här utspelade sig varför de givetvis inte kan belastas för dessa beslut. Men det är viktigt att sätta dagens nyhet i ett lite längre perspektiv.
Och kontentan av det perspektivet är att det inte borde vara upp till spelbolaget att besluta i de här frågorna. Även om Paf slår sig för bröstet så är det inte rättvist att be ledningen fatta den här typen av beslut. Det borde vara ett ägaransvar. Annars finns en uppenbar risk att gränsdragningarna blir svårtolkade.
Åland har lotteriinspektionen, som hittills inte har gjort särdeles mycket väsen av sig. 2017 hävdade i alla fall chefen för myndigheten att penningtvätt är rikets behörighet. Och i den komplicerade relationen mellan Paf och riket finns heller inget tydligt svar på om det finns en instans med samma mandat som till exempel den brittiska spelkommissionen som kan döma spelbolag att betala tillbaka pengar om det visar sig att de har tagits emot på olagliga grunder.
Sverige har Spelinspektionen som har fått ett tydligare mandat än tidigare och som också har fått direktiv av regeringen att granska spelbolagen.
Det är bra att Paf nu kompenserar de drabbade, men spelbolaget bör inte vända blad riktigt än. Det finns frågor kvar att besvara i hur hanteringen av liknande ärenden, om de dyker upp, ska hanteras.
Det borde skapas en kontrollinstans med både mandat och utrymme att snabbt fatta beslut om spelansvaret fallerar.
