Ingen samling alls när M och Obs gör upp
Full kalabalik är det nu mellan Moderat samling och Obunden samling.
Tänk er detta. Ledamöterna i ett parti i lagtinget med fyra mandat (inte alls så lite), tröttnar plötsligt på sitt eget parti och vill byta till ett annat ideologiskt närstående. Alla lagtingsledamöterna vill gå, men märker till sin förvåning (!) att de inte alls har partifolket med sig.
De går ändå, under buller och bång, medan resten av partimedlemmarna borstar upp sig och kravlar upp, och bestämmer sig för att fortsätta med sitt parti. De blir alltså kvar, men nu utan representation, eftersom lagtingsmandat är personliga.
När detta beslut riktigt fattades, och när processen som ledde fram till beslutet inleddes, är i växande grad oklart.
Det har skavt lite mellan grupperna, men hittills har det gått hyfsat civiliserat med separationen. Tills det där med pengarna kom upp till ytan. 35 600 euro av obundna pengar som förts över till moderat konto, utan att en Obunden partistyrelse fattat beslut om det.
Ridå. Om det vore en pjäs.
I verkligheten är det nu det börjar, den verkliga uppgörelsen mellan de som blev lämnade och de som stack, och nu blir det blodigt (på ett högst symboliskt sätt förstås).
De nya ledamöterna i Moderat samling hävdar att pengarna tillhör lagtingsledamöterna, och betalas ut för att stöda deras arbete (kanslifunktioner o.s.v.), inte för att stöda partiets arbete. Därför var det rätt att halvt i hemlighet föra över pengarna till ett moderat konto.
Restpartiet Obunden samling med nya ordföranden Henrietta Hellström tycker tvärtom, och nu börjar man prata både återbetalning och polisanmälan.
Ordförande (för tillfället) för det sammanslagna Moderat samling, Johan Ehn, vill inte befatta sig med frågan, och hänvisar till Danne Sundman och Mika Nordberg.
De i sin tur skickar ut ett pressmeddelande och hävdar att allt gått korrekt till, men att pengarna väntar på ett särskilt konto tills alla oklarheter retts ut. Med andra ord – inte helt solklart.
Med tidigare partibyten i minnet, då ändå bara en ledamot i taget bytt parti, vet vi att det tar en väldigt lång och bitter tid att försona partier/parter som splittras på ett ojämnt sätt. Nu är man på väg in i en fullskalig uppgörelse, som kanske äntligen blottlägger vad som fanns bakom partibytar-flosklerna.
En intern maktkamp, mellan höger- och vänsterfalangen i partiet? De högersinnade pojkarna Mika, Danne och Fredrik som inte längre ville släpa på sina mer socialliberala systrar? En indivuell frustration från Mika Nordbergs sida, för att han inte fick bli första vice ordförande? En partiordförande, Gun-Mari Lindholm, som hoppades att ett uppgående i ett nytt parti skulle maskera det faktum att h on lät partiet bli för splittrat utan att ingripa?
Tyvärr, tyvärr, innan det nya ”superpartiet” kan komma igång måste såret efter separationen renas, och den processen är bara i sin linda.
En intressant fråga till är förstås: hur kunde Danne Sundman och Mika Nordberg tro att den här transaktionen skulle passera utan problem? Varför gjordes den ens, om det inte var en del av en mycket längre plan än partisplittringen hittills tyckts vara?
