Ingen lyssnar på den som ständigt skriker
För att utveckla självstyrelsen krävs eftertanke och taktik, inte att ständigt ta strid i varje fråga.
”Antingen är ni med oss, eller med fienden.”
Citatet är taget från George Bush. Han levererade det när han förberedde sin attack på Irak och sitt krig mot ”ondskans axelmakter”. Budskapet var klart: vi har rätt, de har fel och håller du inte med kör vi över dig.
Inte sällan skulle det kunna vara hämtat från debatten kring Ålands självstyrelse och vårt förhållande till Finland.
Ta bara debatten kring ortsnamnen på kartorna som blossade upp här för leden. På ledarsidor, i insändarspalter och i kommentarer på nätet rasades det. Vi har rätt, basta!
Att tänka sig att det kan vara så att det finns fler infallsvinklar, att det kan finnas fler sanningar, är omöjligt. Antingen är ni med oss, eller med fienden.
Missförstå detta rätt. Att ta strid för Åland och självstyret är rätt, det måste göras. Men samtidigt måste också den större bilden tas i åseende då världen sällan kan målas i bara svart och vitt. Gynnar krigsstämningen landskapet i alla lägen? Hur ofta kan man demonisera sin motpart utan att det slår tillbaka mot en själv?
Inget krig har vunnits genom attacker på alla fronter samtidigt. Många har dock vunnits genom att noga välja när stötarna ska sättas in och därmed uppnå största möjliga effekt med de medel som står till buds.
Ett annat, och kanske större, problem med det ständiga konfrontationstänkandet är att det piskar upp motsättningarna mellan regioner, nationaliteter och människor. Det skapar ”vi och dem”.
Att ständigt piska upp en stämning av vi och dem mellan Åland och Finland gör knappast Ålands sak starkare. Hur vi än vrider och vänder på självstyrelselagen så kommer vi fram till att det krävs att både Åland och Finland är med på noterna för att förändring ska ske.
Om ramlagsförslaget ska kunna bli verklighet i framtiden och Åland därmed ska kunna få överta fler behörigheter från riket måste riket tycka att det är en bra idé. För de allra flesta finländare är Åland en rätt okänd del av landet. Att då landskapet ständigt gör sig känt som det arga öriket som bråkar om allt är ingen bra reklam för Åland, och knappast något som gör Ålands sak lättare när förhandlingarna så småning om ska dra igång.
Att utmåla alla finländare som motståndare till Åland med en agenda att krossa oss kommer inte heller leda till en starkare, mer utvecklad och efter dagens förutsättningar mer anpassad självstyrelse.
Det handlar dock inte om att lägga sig platt och låta sig köras över, det handlar om att vara smart och spela rätt för att nå dit man vill. Det gör man genom att vara taktisk, välja sina strider och visa sig storsint då och då.
Det gör vi inte genom att dela in den som står med fanan på barrikaderna till främsta företradare, och den som inte gör det till fiende.
Förresten… För George W Bush gick det inte så bra. Han fann, trots all hotfull retorik, inga massförstörelsevapen i Irak.
