DELA
Foto: John Schnobrich/Unsplash
Låt inte sociala medier bli den främsta kanalen för politik, ge dig ut och träffa folk i stället.

Ingen demokrati utan kandidater

Debattklimatet som präglas av tonen på sociala medier leder till att färre vill kandidera i kommunalvalen på Åland.
Låt inte sociala medier bli den främsta kanalen för politik, ge dig ut och träffa folk i stället.

Det är svårare nu än tidigare att övertyga personer att ställa upp i de åländska kommunalvalen. Det är den samlade analysen från det åländska partifältet i gårdagens Nya Åland.

Precis som Felicia Bredenberg redogjorde för på Nya Ålands ledarsida för ett par veckor sedan ska 208 fullmäktigestolar besättas. 2015 ställde 554 kandidater upp i kommunalvalen, till sammanlagt 780 förtroendeposter. Med bara fem dagar tills kandidatlistorna ska vara inlämnade är det läge att fråga hur den kommunala demokratin faktiskt mår på Åland?

Bland partierna angavs flera potentiella förklaringar till kandidatkrisen. Kommunreformens eventuella genomförande blir en tuff uppgift för kommunpolitikerna. Att flera kommuners ekonomi sviktar kan också bidra till att det inte känns lika lätt att engagera sig.

Den vanligast förekommande förklaringsmodellen är dock det allt hårdare debattklimatet. Flera av de ledamöter som inte ställer upp för omval till lagtinget har betonat just debattklimatet som utmärkande för den här mandatperioden.

Det är förstås svårt att uppskatta och mäta huruvida tonen är tuffare nu än tidigare. Men om uppfattningen bland presumtiva kandidater är att man inte vill riskera att ställa sig i skottlinjen så har vi ett allvarligt demokratiskt problem.

De sociala medierna får bära en stor del av skulden. De inbyggda mekanismerna premierar starka, polariserande åsikter som värderas utifrån interaktioner – ett effektivt sätt att behålla vår uppmärksamhet. Det leder till att de som skriker högst och med flest kraftuttryck också får störst genomslag.

Namnen för dessa argumentationstekniker är många: ad hominem, halmgubbe-tekniken, whataboutism eller gish-galoppen. Övergripande för alla är oviljan att möta motståndarens bästa argument och visa förståelse för andra ståndpunkter.

Det är också ett forum för korta, rappa formuleringar framom långa argumenterande inlägg. I det konstanta flödet av ny information stannar de flesta sällan upp för att fördjupa sig utan läser några rader innan nästa åsikt lockar mera.

Det är heller inte ovanligt att ett fåtal personer har en framträdande roll och därför påverkar tonen i dessa forum.

Också mycket oroande är partiernas slutsats att det är svårare än vanligt att få med kvinnor. Om det enbart har att göra med debattklimatet går inte att svara på, men en del av förklaringen finns säkert där.

Det skapar ett demokratiunderskott om en stor grupp (till vilken hälften av ålänningarna kan räkna sig) tycker att nackdelarna är fler än fördelarna med att engagera sig politiskt.

För att försöka vända den här trenden räcker det knappast med att be människor argumentera i en mer saklig ton på sociala medier. Det har inte fungerat hittills.

Att däremot minska användningen av sociala medier som plattform för politisk diskussion skulle gynna samtalstonen. En uppmaning till alla: ta er ut och träffa valkampanjande politiker och låt inte sociala medier vara den enda leverantören av politiska åsikter i höst.

Gå och lyssna på en debatt eller ett diskussionstillfälle i din hemkommun. Det kanske också sporrar politiskt engagemang för framtiden.

Det kanske är en utopisk tanke, för det är inte lika enkelt eller bekvämt som att sitta hemma med mobilen i handen. Men om oviljan att ställa upp i val fortsätter att öka har vi förr eller senare ingen kvar att skälla på bakom skärmen.

<