”Influensascenariot” – risker och utmaningar
Det är lätt att låta januaris blöta filt bli till en allt täckande hopplöshet. Två år in på pandemin och restriktionerna är tillbaka, lika hårda som i mars 2020. Var det så här världen ändade – inte med en smäll, men med ett gnäll?
Det finns skäl att ta sådan pessimism med en nypa salt. Landskapsläkaren Knut Lönnroth yttrade något kuriöst på landskapsregeringens senaste presskonferens i förra veckan som kan vara värt att ta fasta på för den som letar efter paradoxala ljusglimtar.
I förstone lät han i och för sig apokalyptisk: ”Vi måste vara inställda på att det kommer en tidpunkt när vi får acceptera att den här smittan cirkulerar i befolkningen och är stört omöjlig att helt få kontroll över”, började FN-experten domedagsprofetiskt. Men så fortsatte han:
”Förhoppningsvis är det en mildare virusvariant vi har att göra med nu och då skulle vi kunna hantera det mer på ett normalt sätt, som vi gör med de luftvägsinfektioner som alltid blir vanligare på vintersäsongen.”
Ja, där kom det: Influensascenariot. Kommer 2022 att gå till historien som året då coronan blev till snuva? Tanken luftas alltmer. Låt oss bena upp vad vi vet och inte vet.
För det första: Nej, detta är ingen ofarlig snuva. Coronaviruset har aldrig varit ”som vilken influensa som helst” – under 2020 och 2021 dödade viruset fler människor än vad tuberkulos, malaria och hiv gjorde tillsammans. Världen är drabbad på ett sätt som saknar motstycke sedan ”Spanska sjukans” dagar.
Omikronvarianten kan döda. Riskgrupperna är fortfarande de gamla och de sjuka – samt de som inte är vaccinerade. För medan varianten tar sig förbi vaccinskyddet mot smitta med ännu större lätthet än vad man trodde inledningsvis – uppgifter från Sydafrika gör gällande att skyddet ligger på låga 20–30 procent – så är det tydligt att vaccinet skyddar mycket bra mot svårare sjukdom.
Så, snälla medmänniska: Skydda dig själv. Ta vaccinet.
Men mer och mer rapporteras det också att den nuvarande varianten mest drabbar de övre luftvägarna och inte anställer samma skada på lungorna. Det är mycket goda nyheter för intensivvårdsavdelningarna – och i förlängningen för hela samhället.
Det är nog bland annat detta som ligger bakom landskapsläkarens fromma förhoppning. På presskonferensen förutspådde han att tiden inte är långt borta då vi ”måste släppa på de flesta restriktionerna trots att smittspridningen fortsätter i samhället.” Så är det nog, men det kommer att vara ett förändrat samhälle med nya utmaningar och nya, oväntade risker.
För det första vet vi inte hur omikron utvecklas framöver. Kanske lär den sig att smitta längre ner i luftvägarna och då är vi illa ute, särskilt om den behåller sin nya smittförmåga. Vården måste därför fortsätta vara på sin vakt – och antagligen upprusta infektionsdelen, som de senaste decennierna fått stå tillbaka för bekämpandet av kroniska sjukdomar.
Intensivvården lär också behöva byggas ut, för om man prompt ska jämföra omikron med influensa så behövder det sägas, att det då handlar om en mycket svår influensa. Många kommer att drabbas i den nya normaliteten.
Och det är inte bara våra individuella kroppar som även fortsättningsvis är hotade. Själva samhällskroppen löper risk att ta fortsatt skada i det framtida influensascenariot.
Den (nödvändiga) globala responsen på pandemin har trots allt traumatiserat världen. Vaccindebatten kommer att fortsätta i samma tongångar som förut och polarisera oss både på de politiska arenorna och i det privata. Det är lätt, och förfärande, att föreställa sig såväl framtidens valkampanjer som middagsbjudningar. Våra världar kommer att gå sönder om vi inte lär oss att förstå varandra bättre – och skydda oss mot desinformation.
Vi måste också bli på vår vakt mot alltför drastiska åtgärder i smittskyddets namn. Flera europeiska länder har helt enkelt gått för långt i sin nitiskhet: Det österrikiska utgångsförbudet tjänar här som ett gott varnande exempel, de vettlösa reserestriktionerna inom Norden likaså.
Nej, coronaviruset kommer inte att ända världen, vare sig med en smäll eller ett gnäll, och kanske blir 2022 året då vi lärde oss leva med det. Men riskerna består långt in i framtiden, och inte alltid på sätt vi kan förutse.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
