Ilskan efter förtalsåtalet mot Wallin är missriktad
Bristerna i rättssäkerheten gällande sexualbrott utgör inte en förmildrande grund i frågan om förtal.
Därför är ilskan efter att Cissi Wallin åtalades riktad åt fel håll.
Rättsexperterna är föga förvånade: Cissi Wallin åtalas för grovt förtal.
Det var under metoo-hösten 2017 som Wallin på Instagram pekade ut Aftonbladet-journalisten Fredrik Virtanen som våldtäktsman. Brottet ska enligt Wallin ha begåtts 2006, men det vi vet är att en polisanmälan gjordes 2011 och att förundersökningen lades ner 2012 i brist på bevis. Ärendet prövades således aldrig i domstol, vilket betyder att Virtanen i rättsväsendets ögon står utan skuld.
Wallins anklagelser fick stora konsekvenser för Virtanen vars strålande karriär byttes ut mot arbetslöshet. Wallin bär dock inte det ansvaret allena. Metoo överrumplade de svenska medierna och pressetik blev snart en bristvara. Utan mediernas vidlyftiga namnpubliceringar hade följderna säkerligen blivit mindre i omfång.
Att ta ställning i våldtäktsfallet är för oss utomstående parter omöjligt. Ord står mot ord. Men för förtalsåtalet har det mindre betydelse.
”Även om någon skulle ha gjort sig skyldig till ett brott så är inte straffet att den ska tvingas till en skampåle på Internet. Och att barn och nära och kära då ska lida för det”, säger Ulrika Rogland, advokat på Rogland advokatbyrå och tidigare åklagare till SVT Nyheter, som menar att Wallin eventuellt kunnat åtalas även om Virtanen hade fällts för våldtäkt.
Cissi Wallin beskriver åtalet som ett hot mot yttrandefriheten och fruktar att färre kvinnor hädanefter kommer att våga berätta och anmäla.
Det är förståeligt att hon känner så, liksom det är förklarligt att många efter att åtalet väcktes känner frustration över rättssystemet. Vi måste dock kunna särskilja på att offentligt peka ut personer på sociala medier och att göra en polisanmälan.
Att själv riskera straff då man utsatts för ett vidrigt övergrepp låter bakvänt. Men när man tittar närmare på det aktuella fallet, oavsett vad man tror i den ursprungliga skuldfrågan gällande våldtäkten, ser man en logik som stavas rättssäkerhet. Wallins anklagelser finns svart på vitt samtidigt som Virtanen inte har funnits skyldig. Det är ett förtal.
Att förtal ska vara ett brott är otroligt viktigt. Annars skulle vi kunna peka ut eller beskylla varandra för vilka hemskheter och brott som helst, låta folkdomstolarna avgöra och själva gå fria.
Därför är ilskan som förtalsåtalet väcker missriktad. Vreden borde istället riktas mot ett annat håll – det låga antalet fällande våldtäktsdomar.
Bristerna i rättssäkerheten gällande sexualbrott är en fråga som Wallin själv kraftfullt driver. När man tittar på statistiken, både i Sverige och i Finland, framträder det sorgliga faktumet att det fortfarande är relativt riskfritt att begå en våldtäkt. 2017 anmäldes 1 245 våldtäkter i Finland, åtal väcktes i 358 fall och en fällande dom gavs i 209 av dem. När det stora mörkertalet tas i beaktande betyder det att tusentals gärningsmän går fria.
Men två fel gör inte ett rätt. Bristerna i rättssäkerheten gällande sexualbrott kan inte utgöra en förmildrande grund i frågan om eventuella förtal.
