DELA
Foto: Wikimedia

Illavarslande rättegång med politiska förtecken

I går inleddes rättegången mot tolv katalanska politiker som var med när regionen röstade om och sedan utropade självständighet hösten 2017.

Självständighetskampen kan resultera i långa fängelsestraff, i vissa fall 25 år.
Bara 43 procent av katalanerna deltog i folkomröstningen hösten 2017 som i princip handlade om självständighet från Spanien.

Enligt bedömare stannade de som inte stödde självständighet hemma på valdagen vilket resulterade i att självständighetssidan vann med över 90 procent. Den dårvarande ledaren Carles Puigdemont, som ännu är i exil, utropade efter en tid av osäkerhet Katalonien självständigt från Spanien. I de våldsamma protester som uppstod i samband med folkomröstningen greps en rad politiker och den spanska polisen slog ner protesterna med våld.

Enligt Spaniens centralregering stred omröstningen mot grundlagen. Försöken att hindra folkomröstningen resulterade i svarta rubriker runt om i världen.

Flera företrädare för Kataloniens regionregering, till exempel regionens utrikesminister Alfred Bosch, har inför rättegången uttalat sig och anklagat den kommande rättsprocessen för att vara politisk. Processen visar, enligt Bosch, att den spanska regeringen är villig att försöka kringgå rättsstatsprinciper och den demokratiska processen för att hålla ihop landet.

Enligt juridikprofessor Jukka Kekkonen, som har intervjuats av Yle, är rättsprocessen historisk ur ett europeiskt perspektiv.

Spaniens status som välfungerande rättsstat är hög. Landet brukar ofta komma högt i olika rankinglistor vad gäller demokrati. Spanien räknas fortfarande till en av världens 20 starkaste demokratier, bland annat enligt ansedda The Economists demokratiindex.

Att fängsla oliktänkande är något vi ofta kopplar samman med statsledningar som har totalitära tendenser eller är renodlade diktaturer. Att det nu sker i ett land med högt demokratiskt anseende gör den här processen annorlunda.

Hanteringen av den katalanska separatiströrelsen har skadat Spaniens rykte internationellt. Spaniens facit är att landets styre har hållit politiska ledare i arrest över ett år, förhindrat omröstningar och demonstrationer med våld och blir beskylld för att driva politik i rättssalen.

Åtalspunkterna är uppror, missbruk av offentliga medel och olydnad.

Enligt Jukka Kekkonen är den spanska grundlagen skriven så att åtalspunkten uppror behöver vara kopplad till våldsdåd som är beroende av de åtalades agerande. Lagen som skrevs efter att Francos militärdiktatur rasade samman skulle just förhindra historien från att upprepa sig. Att den katalanska självständighetsrörelsen har drivits med några större våldsinslag från separatisterna förefaller osannolikt vilket gör att åtalspunkten, om det blir fällande domar, blir sårbar för kritik.

Det är troligt att en självständighetsproklamering någon annanstans i Europa också hade mötts av en rättslig process. Men sättet den spanska staten har manifesterat sitt motstånd på vittnar om att den avskräckande effekten är minst lika central som att behandla separatisterna enligt rättsstatens principer.

Sett ur ett åländskt perspektiv är händelseförloppet bekant. Att företrädarna för den åländska självständighetsrörelsen för cirka 100 år sedan häktades för högförräderi är ett förfarande som hör hemma i historieböckerna. Men även i dag kan välrenomerade demokratier behandla politiska motståndare enligt samma princip.

Illa är också att det hårda tonläget mot Katalonien tycks fortsätta i Spanien. När premiärminister Pedro Sanchez, som tillträdde i somras, öppnade för en kompromiss att Katalanerna kan få folkomrösta om utökad autonomi i stället för självständighet fick han det hett om öronen från den spanska högerfalangen vars samlade åsikt är att sätta dit separatisterna så hårt som möjligt.

Liknande signaler går att se i relationen mellan Åland och riket där vissa politiska krafter i Finland nu försöker plocka poäng genom att svartmåla minoriteter. I stället för att rakryggat se på autonomier som något positivt försöker de med all kraft döma ut dem som hot mot den nationella enigheten. Det är en problematisk utveckling.

Förra veckan kunde vi fira att den grundlagsskyddade självstyrelsen och de skyddsmekanismer som finns klarade trycket i förhandlingarna om vårdreformen.

Frågan är om Puigdemont och resten av separatisterna får anledning att fira på samma sätt när Högsta domstolen i Spanien förkunnar sitt beslut.