Hurra för bögiga män, den nya tidens karlar
En överraskande fråga kan göra mer nytta än ett påstridigt svar.
Det enda som är säkert och bestående är förändring. Så ock på jämställdhetens område. Även vi som blir frustrerade av den långsamma takten och de kvardröjande mönstren av en könsbaserad förtrycksapparat inser att det är bättre nu än förr.
Därför blir man lite hälsosamt ställd ändå av den kampanj Ålands fredsinstitut, EU och landskapsregeringen driver; ”Utmana könsroller för att motverka sexslaveri”. För en gångs skull är utgångspunkten inte bara på männen som köper sex, utan på frågor kring kön, identitet, ansvar, makt och våld.
I den första kampanjannonsen stod det: ”Sluta pallra Pelle. Du är väl inga bög?” I den andra säger dagisfröken till pappan som kommer med dottern till dagis: ”Hälsa mamma att i morgon ska stövlarna med!”
Bara de två sätter fingret på två riktigt sjuka punkter i vårt förhållande till kön, manlighet och kvinnlighet och vad det betyder i den vanliga vardagen.
Det är ett faktum att manlig homosexualitet kopplas med kvinnlighet, att vara icke-man. Det icke-manliga är bögigt. Men vad är det då att vara man? Vad säger en (ironisk) låttext som ”I don´t have feelings ´cause feelings are gay”. (fritt översatt; Jag har inga känslor, för känslor är bögiga).
Mikael Niemi skriver i sin roman Populärmusik från Vittula om att vara ”knapsu”. Det är också att vara icke-man, men på ett ännu mer hårddraget sätt. Skratt är knapsu. Överdrivet och frivilligt pratande är knapsu. Känslor, bortom en tigande lusta, är knapsu.
Den nya manligheten är helt klart bögig, i ordets allra mest positivt livsbejakande och befriande bemärkelse. Den tar inte bara de goda elementen av den gamla manligheten – försörjaren, ansvarstagaren och beskyddaren, utan förser den också med traditionellt kvinnliga och bögiga egenskaper som ömhet, vilja att kommunicera och empati, för att nu inte tala om en bättre klädsmak.
I den andra annonsen utmanas snarast kvinnors syn på vad män kan och klarar av. Alltför ofta händer det i dag att de män som faktiskt delar ansvaret för familj och barn med sina kvinnor ändå möts av både misstro, förlöjligande och regelrätt marginalisering som pappor. Var och en som faktiskt tänker på det förstår att det är fullt möjligt för en man att skicka med gummistövlarna med ungen till dagis.
Ändå är det inte historia, långt därifrån, att personal inom vård, skola, omsorg och andra instanser som kommer i kontakt med föräldrar, tar för givet att det är ett kvinnligt revir som män är lika okunniga om som deras far- och morfäder var.
En bra kampanj ställer frågor och får en att tänka, och den skriver inte mottagaren på näsan. Med en så bra utgångspunkt som dessa frågor och dessa illustrationer får man hoppas att också det verkligt förlösande inträffar att en diskussion uppstår i målgruppen – de unga män och kvinnor vars framtida könsroller och -beteende det handlar om.
Det är med all säkerhet både knapsu och bögigt att prata om könsroller och sexualitet med kompisarna. Kanske kan en utgångspunkt som är både provokativ och rolig vara till hjälp.
