Hur skulle det kännas med 25 procent i kommunalskatt?
Fullmäktige i Mariehamn höjde i tisdags skatten till 16,5 procent. Det skedde efter en relativt jämn omröstning.
Men 16,5 procent är inte hela sanningen. Hela hälso- och sjukvården står utanför.
Det går en tydlig gräns mellan höger och mitten/vänster i synen på skatter. Den som har mycket pengar vill ha låg skatteprocent för att få behålla mer. För den som har litet pengar spelar procenten inte så stor roll. Det man får för skattepengarna betyder mer.
Huruvida det den här gången var nödvändigt att höja skatten kan diskuteras. Vilket det gjordes i tisdags att döma av rapporterna från fullmäktigemötet. Men man kan befara att en höjning i vilket fall som helst inte hade gått att undvika länge.
Någon kanske har reagerat på att staden också utan skattehöjning hade gjort ett överskott på cirka 1 miljon euro nästa år. Borde inte det räcka?
Med det nya systemet för landskapsandelar är kommunerna tvingade att spara i ladorna för att själva betala sina investeringar. Landskapet skjuter inte längre till andelar för skolbyggen och annat. För staden handlade det om inemot 40 procent av godkända kostnader, för andra kommuner betydligt mer. Istället är landskapsandelarna högre, men till föga glädje när Trobergshemmet och annat skall byggas ifall de har använts till annat.
Med höjningen nu blir överskottet nästa år cirka 2 miljoner – om beräkningarna håller. Det är mer än behovet. Kan det försvaras? Borde man ha nöjt sig med 0,25 procentenheter istället för 0,5?
Stadskansliet med stadsdirektören i spetsen hade faktiskt föreslagit oförändrad skatt. Men som sagt, framtiden är osäker.
Nästa år hade säkert gått att på något sätt klara med oförändrad skatt. Men vad som händer efter det har vi ingen aning om. Det förutspås ökande arbetslöshet, till och med kraftigt ökande arbetslöshet runtomkring oss. Även om Åland lyckas hålla den siffran på en låg nivå så kommer företagen att påverkas och därmed samfundsskatten, som är en viktig inkomstkälla för Mariehamn.
Med ett boägg slipper man förhoppningsvis framtida panikåtgärder.
Och 16,5 procent i skatt är inte väldigt mycket, inte på Åland och inte ett riksperspektiv. Eller är det?
I ett riksperspektiv är 16,5 procent inte alls litet. Inte när man beaktar att kommunerna på Åland inte betalar för hälso- och sjukvården, vilket man gör på rikssidan.
Ett litet tankeexperiment:
I årets budget finns 75 miljoner euro för Ålands hälso- och sjukvård. Om man fördelar den summan jämnt över antalet invånare så blir det i runda tal 30 miljoner på Mariehamn. En skatteprocent motsvarar i Mariehamn 2 miljoner euro. För att få in 30 miljoner skulle man alltså behöva höja skatten med 15 procentenheter. Och landa på över 30 procent i skatt!
Skulle någon i det läget föreslå en höjning med 0,5 procentenheter för säkerhets skull?
Ok, detta var ett tankeexperiment. Och det håller inte, mer än till en del. Det var primärvården som i tiderna fördes över från kommunerna till landskapet medan centralsjukhuset var landskapets. Så mer än hälften kan inte hänföras till kommunerna och då stannar Mariehamn på 24 procent.
Vilket vi alltså inte betalar. (Och om ÅHS-reformen aldrig hade genomförts så skulle landskapsandelarna antagligen vara betydligt högre än i dag.)
Men tankeexperimentet visar att skatten inte är så låg som man gärna tror. Vilket i sin tur ger en antydan om att resten kostar litet mer än på andra håll. Det finns orsak att utreda varför. Men om det handlar om att nivån på servicen är högre här än i omvärlden så måste man inte nödvändigtvis gå in och skära i kostnaderna. Vi kanske är värda det, som heter i reklamen.
