DELA

Hur skall kommunerna ha råd med partierna?

Vill vi ha bra socialvård i kommunerna? Eller vill vi ha låga skatter?
Det är val i höst och partierna kommer med utspel som tvingar oss att ta ställning. Eller har vi möjligen råd med båda?
I lagtinget ligger som bäst en lag om närståendevård, som skall garantera dem som vårdar dels en minimiersättning på 300 euro per månad, dels minst fem lediga dagar.
I dag kan ersättningen vara så låg som 230 euro och det vanliga är två lediga dagar per månad. Men alla kommuner anser inte att närståendevårdare behöver avlastning. När lagen godkänns finns det en miniminivå, men det behöver ingalunda betyda att ersättningen är på en skälig nivå.
I vilket fall som helst betyder lagen ökade utgifter för kommunerna. Inte så höga, eftersom ersättningarna är väldigt låga jämfört med vad det skulle kosta om kommunen gjorde närståendevårdarens jobb. Men med tanke på att nivåerna nu är ännu lägre så kan man förmoda att en och annan på kommunalt håll tycker det blir för dyrt.

Regeringsblocket är inte enigt om förslaget. Socialdemokraterna vill ha inskrivet i lagen en subjektiv rätt till stöd för närvårdare. Det betyder enligt (s)-gruppen att alla som uppfyller lagens krav och kommunens kriterier skall ha samma rätt till stöd.
Det låter mer än rimligt. Det man börjar undra över är vad lagförslaget erbjuder. Kan det enligt lagen vara möjligt för en kommun att ta upp bara en liten summa för närvårdarstödet och sedan låta bli att betala när pengarna är slut?
Var finns då tryggheten för den som ställer upp och vårdar en anhörig?
Enligt en insändare från socialdemokraternas ordförande Barbro Sundback i gårdagens tidning är det dessutom, också framöver, upp till den enskilda kommunen att bestämma vilka villkor en närståendevårdare skall uppfylla för att få rätt till det stöd lagen erbjuder.
Så en kommun som har ont om pengar kan ställa högre krav innan man betalar ut någonting? Kommunerna har rätt att bestämma vissa saker själva, visst. Men skall den självbestämmanderätten fortsättningsvis användas till att försätta svaga grupper av människor i olika situation?
Om det inte finns en närstående som kan hjälpa till så är det upp till kommunen att ordna med hemvård och senare möjligen plats på ett hem av något slag. Hemvården kostar. Betyder det att man, i konsekvens med resonemanget ovan, i en del kommuner skall vara i sämre skick än i andra för att ha rätt till hemvård?
Känns det tryggt?

Medan socialdemokraterna försöker argumentera för en något större rättvisa för närståendevårdarna går de frisinnade, som sitter i samma regeringskoalition, ut med budskapet att det allmänna avdraget i kommunalbeskattningen skall höjas från 5 till 10 procent.
Det här behöver i och för sig inte belasta kommunernas ekonomi, förutsatt att landskapet kompenserar fullt ut. Men kompensationen kommer i efterskott och vem garanterar att pengarna finns när de skall ut?
De frisinnade anser också att det nya systemet med landskapsandelar ger kommunerna möjlighet att på sikt sänka kommunalskatten. Detta med en åldrande befolkning, som har rätt att slippa oroa sig för om och när det finns någon i kommunen som kan hjälpa när de egna krafterna inte räcker till.

Att ett parti talar för bättre sociala omsorger med åtföljande högre kostnader för kommunen och visst tryck på beskattningen och ett annat talar för sänkta skatter så att de som har hyfsade inkomster skall kunna konsumera mera är inget nytt. Tvärtom. Men det kan bli svårt för kommunerna att klara dem bägge.
Det man kan fundera på är om de två partierna har tänkt fortsätta i samma regering efter valet. Om de frisinnade menar allvar med sin skattesänkning, om socialdemokraterna slår vakt om de svaga så som de säger att de gör, då har de två inte så mycket gemensamt.
Att partierna nu gör vad de kan för att profilera sig är naturligt. Alla behöver röster för att väljas in. Det väljarna räknar med, eller åtminstone hoppas på, är att allt inte är glömt efter valet, när det skall byggas upp majoriteter och oppositioner.
Bland väljarna finns både sådana som vill ha lägre skatt och sådana som vill ha en bra omsorg. Möjligen med övervikt för den senare gruppen.