Hur ska det någonsin bli fred?
I fredags vaknade vi till en tung dag. Än en gång väljer Israel att rulla in stridsvagnarna i Gaza.
Vi har nått en punkt där alla förväntar sig regelbundna markinvasioner och krig och ingen förväntar sig fred.
När USA:s utrikesminister John Kerry blåste nytt liv i fredssamtalen förra sommaren var det ingen som trodde att de faktiskt skulle leda till något. När de sprack i april blev ingen förvånad.
Att jämföra antalet döda kan anses osmakligt, men dödstalen målar en tydlig bild. Det senaste av Israels krig i Palestina, operation Gjutet bly år 2008, skördade nästan 1 500 palestinska dödsoffer och 13 israeliska, fyra av dem från egen eld. Än återstår att se hur många offer denna invasion skördar.
Krig är kanske fel ord. Israel har en av världens modernaste arméer. Hamas har inga organiserade trupper, ingen flotta och inga flygplan. Israel för inte heller krig bara mot Hamas utan mot hela det palestinska folket.
I fredags inleddes en massiv flygbombning av Shiafrasjukhuset i Gaza City och på lördag morgon kunde vi läsa att markinvasionen inletts.
Man frågar sig uppgivet: Hur ska det någonsin bli fred?
I samband med att fredssamtalen föll samman i slutet av april sade John Kerry att Israel riskerar bli en apartheidstat.
Kerry understryker med kraft att en tvåstatslösning är den enda vägen. Hans logik är enkel. Om man vill ha en judisk stat utan en palestinsk stat kommer den judiska staten att bestå till hälften av palestinier. Då är alternativen en judisk apartheidstat eller en statsbildning som inte är exklusivt judisk.
Senare fick Kerry ta tillbaka sitt uttalande då det inte passar sig att nämna apartheid i samband med Israel i USA, men det är ändå slående att till och med en utrikesminister från USA medger denna verklighet.
Frågan är om Israel inte redan är en apartheidstat. Jämförelsen med dagens Israel och den sydafrikanska apartheidstaten är inte långsökt. I de ockuperade områdena lyder israeler under civil lagstiftning, medan palestinier döms enligt den hårda militärlagen. Både i Israel och i de ockuperade territorierna förekommer både aktiv och passiv bostadssegregering.
Det finns skilda skolor för israeler och palestinier och det är knappast någon som blir förvånad att höra att de palestinska skolorna håller mycket lägre standard. En 720 kilometer lång mur separerar Västbanken från Israel. Det mesta av muren ligger inte på gränsen utan på palestinskt område. Rörelsefriheten för palestinier begränsas av vägspärrar, uppgrävda vägar och stängda gränser
Bojkott var ett effektivt medel för förändring i fallet Sydafrika och är ett sätt att skapa internationellt tryck också mot Israel. Det finns en världsomspännande kampanj som hela tiden växer sig större. Kampanjen Bojkott, Desinvestering och Sanktioner, BDS, börjar sätta ekonomisk press på Israel. Kampanjen handlar inte bara om bojkott utan menar också att för att sätta internationell press på Israel bör företag dra tillbaka sina investeringar och att stater bör införa sanktioner mot Israel.
Senast i fredags kunde man läsa i Hufvudstadsbladet att Finland köper vapen av Israel. På så vis ger också Finland stöd till kriget i Gaza.
Företag som Soda Stream tillverkar sina produkter på ockuperat område men märker dem ändå som israeliska. Mycket av Hälsans Köks sortiment kommer från Israel.
Stöd inte apartheidpolitiken, låt bli israeliska produkter.
