Hur orka hantera klimatkris i krigstid?
I veckan kom IPCC:s senaste klimatrapport. Men rubriker som ”den dystraste varningen hittills” och ”misslyckat globalt ledarskap” har närapå försvunnit i flödet av krigsnyheter. Det är svårt att ta in ännu flera ödesmättade nyheter i denna stund, men även i kristider måste vi prata om klimatet.
Det är egentligen ingen nyhet. Klimatkrisen fortsätter att eskalera och framtidsutsikterna om inget drastiskt görs är dystra. Vi har hört det förr och vi lär höra det om och om igen. Frågan är bara vem som faktiskt lyssnar?
Den senaste delrapporten, sammanställd av den internationella klimatpanelen IPCC som utgörs av världens ledande klimatexperter, redogör för hur extremväder orsakat av klimatförändringen redan är här. Redan nu står miljoner människor inför en klimatrelaterad vatten- och matkatastrof och 3,3–3,6 miljarder människor lever i områden som räknas som väldigt känsliga för klimatförändringarna. Det som väntar i en allt varmare värld är ekosystemkollaps med utrotade arter, dödliga värmeböljor och översvämningar.
Det här rapportpaketet är totalt den sjätte i ordningen och kan vara den sista som publiceras medan vi ännu har ens en liten chans att göra något åt det största problemet som mänskligheten skapat. John Kerry, USA:s klimatambassadör konstaterade i dagarna krasst:
”Frågan är inte längre om vi kan undvika krisen helt och hållet – frågan är om vi kan undvika de värsta konsekvenserna”.
Delrapporten som publicerades i måndags gör klart att det fortfarande finns en liten chans att undvika en totalkatastrof och det är något som sagts även tidigare. Men det som en gång var en dörr öppen till ett brinnande hus är nu ett litet vindsvåningsfönster med rostiga gångjärn.
Världen är just nu på väg mot en tre gradig uppvärmning jämfört med pre-industriella nivåer, alltså dubbelt fler än det som konstaterades i Paris-avtalet vara tröskeln till farliga konsekvenser och okontrollerbara dominoeffekter. Den senaste rapporten konstaterar att även i de bästa av scenarior, att världen drastiskt skulle minska sina utsläpp, så kommer vi nå, åtminstone temporärt, 1,5 grader de närmaste 20 åren. Vi ligger nu på 1,1.
Det här är inte en rolig sak att påminna folk om i dessa konfliktfyllda tider. Man kan tycka vi har tillräckligt att oroa oss för. Och det har vi. Men vi kan inte heller låta en krigstörstig diktator få oss att glömma bort livsviktiga samtal vi borde och måste ha om klimatet. Låt oss arbeta för och hoppas på en värld i både fred och klimatbalans.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
