Hur länge vill folk tro på pedofilbeskyddare?
Det är mer än obegripligt, men uppenbarligen sant. Övergreppen mot unga pojkar har pågått i årtionden och århundraden inom den katolska kyrkan utan att någon har vågat knysta. Förrän nu.
Är det något att se upp till?
Det var riksnyheterna som i går berättade att en katolsk präst i Norge nu också har erkänt övergrepp på en korgosse.
Först, när de första fallen blev kända, trodde man att det handlade om enstaka fall vid enstaka institutioner. Utnyttjarna var lärare och präster. Men rapporterna har ingalunda upphört, tvärtom. Vad vi ställs inför är en kultur, en kultur där det har varit tillåtet för lärare och präster att förgripa sig på sina elever, förutsatt att det har skett diskret. Och förbjudet för eleverna att klaga.
Om detta hade handlat om stammar på stenåldersnivå så hade vi skakat på huvudet åt ”vildarnas” fasoner och tackat vår lyckliga stjärna för att vi lever i dag.
Vad gör vi i dag?
Religioner är religioner, folk är mer eller mindre troende, eller inte alls. Men också de som predikar kärlek och evigt liv måste hålla sig till de jordiska lagarna. Kanske får händelser av det här slaget folk att inse, att det är människor som sprider de religiösa budskapen. Vanliga dödliga människor, inte några guds företrädare.
Om utvecklingen kunde komma därhän så skulle förhoppningsvis en del av fanatismen svalna. Men vågar man hoppas på det? Vi lever år 2010 och de fanatiskt religiösa av olika slag verkar bli fler, inte färre.
Det goda, om ordet kan användas, har pedofilskandalerna för med sig att man nu har börjat diskutera celibatet.
Kanske kunde det vara ett steg på vägen mot något mera normalt om celibatet avskaffades. Sexualdriften finns där. Om den förbjuds på ett håll så ploppar den upp någon annanstans. Varför inte låta den ploppa upp i den äkta sängen istället för bland unga pojkar på ett katolskt internat.
Och så finns det en annan, minst lika viktig aspekt. Kvinnoförtrycket. För vad är det annat än kvinnoförtryck att inte tillåta preventivmedel, att inte tillåta abort?
Och varför skulle upphävt celibat ändra på detta?
Motfråga: Varför är inställningen till preventivmedel och abort så mycket liberalare inom den lutherska än i den katolska kyrkan? Varför rapporteras det inte om övergrepp på söndagsskolebarn här hos oss?
Kan det vara så att den som lever fullt ut i ett parförhållande får ökad förståelse för vilka frågor som är viktiga för partnern. Man kanske lär sig se mänskligt lidande ur fler än en vinkel, inte bara ur upphöjd oberörbarhet.
Och den som har ett så kallat normalt sexualliv kanske löper mindre risk för att det spårar ur och drabbar oskyldiga.
Så allt är den katolska kyrkans och prästernas fel?
Oskyldiga är de inte. Men visst måste den stora troende allmänheten också ta sin del av ansvaret. Om man viljelöst låter sig ledas i en riktning som man själv tycker är fel, men ändå inte protesterar, då är det dags att tänka om, att lyssna litet mer på sig själv och litet mindre på diverse profeter.
Ansvaret ligger också på alla som anser sig stå utanför. Jag tror inte på att man måste vara medlem i ett samfund för att kunna eller få ha en åsikt.
