Hur länge håller vården?
I skuggan av coronapandemin intensifieras en kris inom vården. Är barnmorskerevolten i Sverige och Danmark de första tecknen på en systemkollaps?
Det råder en akut vårdkris i Sverige och Danmark som bara indirekt har med coronapandemin att göra. Istället handlar det om förlossningsvården.
I Sverige är den spänd som en fiolsträng. I ett strömhopp utan motstycke har minst hundra barnmorskor slutat bara i Region Stockholm. Samtliga förlossningschefer på Södersjukhuset har lämnat sina uppdrag i protest. I en intervju i Svenska Dagbladet uppger en intervjuad jordemor på Danderyds sjukhus att ytterligare ett fyrtiotal av hennes kolleger överväger att säga upp sig.
Vad problemet är? Tja, allt.
Absurd underbemanning, noll inflytande, låga löner. Och en känsla av att man sviker yrkets innersta mening och uppgift. ”Ibland vet jag inte vilken mamma som heter vad eller vilken medicin de har fått. Så fort moderkakan är ute måste man vidare till nästa förlossning, någon gång har jag inte ens hunnit säga hejdå”, säger en barnmorska till Dagens Nyheter.
I Danmark är situationen liknande. Där har ”Jordemødre for ligeløn” fått drygt en fjärdedel av landets barnmorskor och barnmorskestudenter att delta i ett upprop som innebär att de vägrar ta nya anställningar inom den offentliga sjukvården om inte lönerna höjs.
Och i Finland? Från fastlandet rapporteras om ett lugnare tempo och en mänskligare bemanning för barnmorskorna. Men oron finns där också: För nedskärningarna och centraliseringen. Även här syns utvecklingen mot allt större enheter och, förstås, löjeväckande löner. Också här vittnas om brist på inflytande över den egna arbetsmiljön.
På Åland är läget lugnt, sägs det. Än så länge.
Hur det går med barnmorskerevolten är en öppen fråga. Yrket är extremt kvinnodominerat, och kvinnojobb betyder låglönejobb utan inflytande, hur högutbildade utövarna sedan än må vara. Men det som drabbat de svenska och danska barnmorskorna håller sakta på att nöta ner vården i hela Europa.
För återigen börjar intensivvårdsavdelningarna fyllas. Kommer vårdpersonalen orka med ännu en tripp till helvetet? Eller kommer de den här gången att göra som barnmorskorna, och manfallt säga upp sig? Hotar en systemkollaps?
Mycket tyder på att pandemin kommer att tära på vården under lång tid ännu. Förutom måttligt till allvarligt drabbade dubbelvaccinerade som inte fått sina boostersprutor i tid tyngs sjukhusen nu av dödssjuka anti-vaxxers som inser sitt fatala feltänk först när de ligger i respiratorn och tar upp plats i onödan.
Om den europeiska vården långsiktigt ska klara av detta måste arbetstiderna förbättras, lönerna höjas REJÄLT och personalinflytandet mångdubblas.
Man kan inte spänna en sträng i det oändliga.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
