Hur farlig är Östersjöfisken?
Hur ofta kan vi äta fisken från Östersjön, och vad är riskerna med att överskrida rekommendationerna? Det är frågor som måste få större utrymme i de länder som tillåter försäljning av Östersjöfisk.
De flesta ålänningar har ätit Östersjöfisk i sommar, och de flesta har troligtvis överskridit hälsomyndigheternas rekommendationer. Finlands livsmedelssäkerhetsverk Evira skriver: ”Barn, unga och personer i fertil ålder kan äta strömming som orensad är över 17 cm lång eller alternativt lax eller öring fångad i Östersjön endast 1-2 gånger i månaden.”
Budskapet är långt ifrån glasklart, och olika bud gäller för olika fiskarter. Livsmedelsverket i Sverige skriver: ”Barn, ungdomar, kvinnor i fertil ålder samt gravida och ammande bör inte äta denna fisk [Östersjöfisk] mer än två till tre gånger om året. Övriga rekommenderas att inte äta den mer än en gång i veckan.”
Detta är alltså vad som rekommenderas, men vad är riskerna med att strunta i riktlinjerna?
De gifter som konsumenterna av Östersjöfisken får i sig är till största del dioxiner och PCB och dessa gifter finns främst i fiskens fettvävnad. Djurförsök har visat att dioxiner och PCB påverkar utvecklingen av hjärnan och nervsystemet. Man misstänker även att ämnena påverkar immunförsvaret, hormonsystemet och fortplantningen. Dessutom kan PCB och dioxin orsaka cancer.
Strömmingen är en fet fisk, och har därför höga doser av gifterna, men fetthalten är inte det enda som avgör mängden dioxin och PCB. Gäddan, som inte är en fet fisk, kan också bära på höga doser av ämnet eftersom den är högt upp på näringskedjan.
Sveriges och Finlands livsmedelsverk borde ha gemensamma riktlinjer för konsumtion av Östersjöfisk. Man kan inte förvänta sig att konsumenterna ska lägga på minnet vilka fiskarter som kan ätas av vilken demografisk grupp, och i vilka mängder. Idag görs stora insatser för att rädda Östersjön, men faktum kvarstår – fisken är ännu giftig, och den kommer att fortsätta vara det många år framöver.
Är man uppvuxen på Östersjöfisk kan vanan vara tung att bryta. Att begränsa sin konsumtion av Östersjöfisk är att acceptera sakernas tillstånd. I framtiden kanske ålänningarna kan äta Östersjöfisk alla dagar i veckan, men med dagens gifthalter skulle det göra oss sjuka.
Östersjöfisken överskrider EU:s gränsvärden för dioxin och PCB, och får därför inte säljas i majoriteten av EU-länderna. Däremot får fisken säljas i Sverige, Finland och Lettland till följd av ett undantag som varit i kraft sedan år 2002. Fisken är alltså god nog för dessa tre länder, men för giftig för resten av Europa.
Enligt Evira innehåller odlad fisk i Östersjön mindre gifter eftersom dess foder är kontrollerat, men att äta odlad fisk är ingen långsiktig lösning. Fiskodlingarna är stora miljöbovar som bidrar till Östersjöns övergödning, och att köpa odlad fisk från Östersjön är att skjuta problemet på framtiden. Om vi vill att kommande generationers ålänningar ska kunna äta Östersjöfisk utan förbehåll måste vi ge Östersjön de bästa förutsättningarna för att återhämta sig.
Det krävs raka rör för att hamra in ett budskap hos allmänheten, och när det är en fråga om folkhälsan måste myndigheterna tala klarspråk. Det är en stor sorg att den fisk som livnärt oss i århundraden nu kan göra oss sjuka.
Att sluta äta egenfångad fisk är för många inte bara en omställning i dieten, utan en uppoffring i livet. Forskningen måste därför lyftas fram och göras mer tillgänglig. Alltför många känner inte till riskerna med att äta Östersjöfisk för ofta, och myndigheternas rekommendationer är vaga.
