Höjs eller sänks skatten om besluten fattas här?
Så vet vi det vi har vetat hela tiden. Näringslivet vill inte att landskapet får rätten att besluta om skatterna. Man vill ha stabila, långsiktiga beslut, som gör det möjligt att bygga upp och utveckla företagen på Åland. Så därför har politikerna siktat in sig på personbeskattningen?
Om det nu ändå inte blir något skatteövertagande – några nya förhandlingar lär det inte bli innan den nya självstyrelselagen är i kraft – varför då skriva om det? För att våra politiker vill fortsätta arbeta för en förändring, även om de just nu har dämpat tonen. Argumentet från deras sida har inte ändrats: en autonomi är ingen riktig autonomi om den inte får bestämma över såväl inkomster som utgifter.
Man vill bestämma . Men vad vill man bestämma? I gårdagens Nya Åland säger höga företrädare för näringslivet att politikerna aldrig har talat om vad man vill med beskattningsrätten. Det vore onekligen rimligt att redogöra för det innan man sätter igång. Näringslivet har däremot inte tigit med att man inte vill ha någon som ställer till det, det vill säga inget skatteövertagande som rör företagsvärlden. Nu har man på politiskt håll begränsat förhandlingarna till förvärvsinkomstbeskattningen, så långt har man lyssnat på näringslivet. Förvärvsinkomsterna är i huvudsak löner och pensioner. Och vad vill man göra med dem?
Skapa ett hållbart ekonomiskt system, säger liberalernas Viveka Eriksson. Bra så. Det är uppenbarligen också vad centern och moderaterna är ute efter. Centerns Harry Jansson låter rentav nästan försonlig trots motgången.
Den dag man går vidare, hur gör man då? Om lagtinget får besluta över personbeskattningen för att stärka Ålands ekonomi, blir det då en höjning eller sänkning av skatten? Det måste ju bli antingen eller, eller hur? Sänka för en del, höja för andra? Är vi som lyfter lön och pension intresserade av vad det blir? Skulle tro det. Har någon talat om hur man tänkt? Nej. Först vill man komma överens med riket om övertagande, sen får hemmapubliken veta vad som väntar. Och oberoende av vad hemmapubliken anser så är det då för sent.
Den här beskrivningen låter möjligen litet ful eller elak. Det kan, om vi har tur, bli riktigt bra beslut. Men visst skulle det vara trevligt att veta på förhand hur det är tänkt. Om det är tänkt överhuvudtaget. Och ytterligare en fråga: Hur mycket måste ekonomin stärkas (skatten höjas?) för att täcka kostnaderna för den utökade staben skattekunnigt folk?
Nu är det alltså en skapande paus. En paus där politiker och andra involverade kan fundera ut vad man kan göra med en ny behörighet, vad den kostar att administrera, hur den påverkar oss vanliga ålänningar och andra bofasta. Och så lägger man fram ett par olika alternativ – eller sju, ett per lagtingsgrupp – som väljarna kan få fundera på inför valet om drygt två år.
Under tiden får Åland fortsätta att leka hemmafru, hushålla med de pengar hon får, och göra det så smart som möjligt. Till exempel kunde man än en gång försöka lägga litet krut på hur det ser ut med den förr så omhuldade tanken kring närande och tärande. Hur mycket pengar går från Åland till riket, hur mycket kommer tillbaka i form av klumpsumma och flitpeng och hur mycket kan vara rimligt att Åland betalar för den statliga servicen. Detta ifall man vill ändra på klumpsumman, vill säga.
Om de utredningarna inte lyckas fylla ut tiden för intresserade politiker och tjänstemän så kan de arbeta med kommunreformen och kortrutter. Där borde finnas mer än nog att göra med tanke på hur splittrat fältet är. Där också, kanske man borde tillägga.
