Högre kostnader borde synas i mer förändring
Landskapsregeringens budgetförslag för år 2007 ligger framför oss, och det är ingen liten lunta. På sida upp och sida ner listas intäkter och utgifter, planerade investeringar, stöd och löner.
För den som inte sett en landskapsbudget kan jag försäkra att den är mycket kompetent hållen. Det finns kalkyler på allt, det finns långsiktiga planer och kortsiktiga planer och investeringsplaner så att det understa bokstavligen ruttnar. Det är naturligtvis mycket bra. Landskapet är budgetmässigt i goda händer, och de senaste åren har budgeten rentav hållit bättre än väntat i och med att den så kallade flitpengen tillfört Åland mer pengar än man räknat med.
Något oroande är faktiskt denna trend vad gäller jordbruket. Där har kostnaderna för att upprätthålla status quo stigit med svindlande 4 miljoner under nästa år, också utan extra åtgärder med anledning av omläggningen av sockerbetsodlingen. Vore det så att dessa pengar användes för att lägga om jordbruket, förnya eller förändra strukturen så att de åländska primärnäringarna stod bättre rustade för framtiden så vore det sin sak, men så är inte fallet. Dessa fyra miljoner går till att kompensera bortfallet av EU-stöd som under en övergångsperiod kommer att minska allt mer.
Det är hårt och grymt, men det är helt enkelt så att jordbruket på våra breddgrader inte har någon framtid om det inte radikalt förändras. I längden är det inte hållbart att producera samma saker sämre och dyrare än jordbrukare längre söderut. Därför borde hela den åländska jordbrukspolitiken vara inriktad mot förnyelse och förändring, inte mot upprätthållande, hur frestande det än är för en politiker inför ett valår att stödja snarare än stjälpa.
