Ljuger Pafs vd Anders Ingves? Ljuger hela styrelsen för Ålands penningautomatförening? Är landskapsregeringen fullkomligt duperad?
Den uppfattningen kan den få som läser tidningen Åland, som ägnat åtskilligt med spaltutrymme, både redaktionellt och på ledarsidan, åt att bevisa att Paf är en vanskött bolag som har alldeles för höga kostnader, gjort betydande felsatsningar och nu försöker mörka dem.
Om en vecka, den 16 maj är det bolagsstämma, och vi får förmoda att en del av frågorna tas upp då.

Det vi faktiskt vet är följande:
n Satsningen i Sverige har varit kostsam. Man har satsat stora pengar på att komma in på en marknad där redan många spelbolag trängs. Man har lyckats, såtillvida att den svenska verksamheten nu visar ett litet plus och att utvecklingen går åt rätt håll. Huruvida den stora marknadsföringskostnaden fås igen måste framtiden utvisa, men hittills finns, enligt styrelsen, som givits ansvar att göra den bedömningen, ingen orsak att ändra kurs. Vi har inget facit ännu.
n Satsningen i Spanien är fortfarande i sin linda. Man provar sig fram, med en mindre plånbok än i Sverige. I Spanien finns en mer jungfruliga marknad, men också en ny kultur och nya problem. Det kan bli bra, och det kan gå på skit. Ansvaret har styrelse och vd.
n Paf har högre kostnader än de internationella spelbolagen. Det har man för att Paf som landskapsägt spelbolag måste följa vissa regler, har vissa begränsningar, och för att man jobbar med spelberoendefrågor på ett ansvarsfullt sätt.
Den sifferjämförelse tidningen Åland gjorde, och som för Pafs del var mycket negativ, var en jämförelse mellan äpplen och päron, och således tämligen irrelevant.

Vad det sist och slutligen kokar ner till är följande:
Tror vi att Paf, Pafs styrelse och vd hör till den onda sidan? Tror vi att Paf är ett vanskött bolag? Tror vi att någon inom Paf försöker lura den åländska allmänheten? Vem i så fall, och varför.
Vet det gör vi nämligen inte, och inget av det tidningen Åland lagt fram duger som bevis när vinklingarna och de tendentiösa slängarna skalats bort.

För att ytterligare fylla i nyanser kan man konstatera att den otroliga framgångssaga Paf upplevde i Finland förmodligen var en engångsföreteelse, där man i flera år var i stort sett ensam på en spelsugen marknad och fullkomligt håvade in pengar trots att man var förbjuden att marknadsföra sig.
I dag finns inte den nischen, och det är varken nuvarande styrelses eller vd:s fel.
Helt fel vore det om styrelse och vd nu satt stilla på sina rum och väntade på att något bra ska dyka upp.
Provar man saker misslyckas man ibland, som Paf exempelvis gjorde med spelutvecklingsföretaget Jadestone. Det ska man sälja nu. Kanske går det så att Spanien-satsningen eller Sverige-satsningen visar sig vara misslyckad efter en rimlig tid.

Även då måste reaktionen vara; Ok, vi testade. Nu gör vi någonting annat.
Åtminstone om man i framtiden vill att åländska kultur-, idrotts- och andra föreningar ska fortsätta att leva gått på spelpengar.
Om man ger sig ut och gör en riktig feting-sågning, som tidningen Åland med Paf, då ska man ha rätt. Och man bör ha lyssnat på mer än en uppgiftslämnare.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax

Mer läsning

Sjöfartmuseet har chans på Museikortets specialpris

Linn Ekebom i spalten: 17 going on 30

Föreningsfest vill locka till gemenskap