Hjälp till vindkraften nu ger vinster sedan
Hela världen talar om omställningen till miljövänlig el. I Finland går utvecklingen trögt som tjockolja.
Den åländska vindkraften är föredömligt fint utbyggd, och planerna för vidare utbyggnad ligger på bordet.
Det saknas bara ett startskott. Tyvärr har tjänstemännen på Arbets- och näringsministeriet blött krutet allt för ofta genom åren.
Politiskt är man överens, landskapsregeringen och ministern, Åland ska in i det finska systemet och den åländska vindenergin ska behandlas likvärdigt med annan grön el i Finland.
Men på tjänstemannanivå på ministeriet har det tagit tid. Lantrådet Camilla Gunell uttryckte en illa dold frustration med långsamheten på ministeriet i måndagens Nya Åland. Lantrådet hoppas dock att Åland är inne i ”feed in”-systemet, statens inmatningstariffer, år 2016.
Problemet är att det är osäkert om den åländska vindkraftsnäringen kan överleva ytterligare halvannat år.
I samma tidning berättade representanter för vindkraftsbolagen om den dystra verklighet de lever i. Elpriset är för närvarande mycket lågt, och ser ut att förbli så under lång tid. Under 2011 och 2012 betalade landskapet ut ett stöd till vindkraften på 500 000 euro per år. Men det försvann när inmatningstarifferna tog i bruk, ett system som ska ge ”återbäring” till producenterna av grön el. Problemet är att de åländska bolagen ännu inte är med i det systemet. I stället betalas dessa pengar tillbaka till Åland i klumpsumman. Inte till producenterna.
Det ger röda siffror i en näring som är en viktig del i arbetet att ställa om samhällets förbrukning av el från miljöförstörande energi till grön el.
Landskapsregeringen har i budgeten sagt att man vill stöda vindkraftsbolagen under övergångstiden till Åland släpps in i ”feed in”-systemet. Men inte hittat en bra väg. Lantrådet hoppas kunna presentera en lösning under sensommaren eller hösten.
Problemet, som sagt, är att det är osäkert om vindkraftbolagen klarar att hålla sig flytande till dess.
Vindkraftbolagen har tagit fram två alternativa vägar, en grön och en röd. Den gröna är en detaljerad beskrivning av hur vindkraften kan byggas ut från dagens läge till att år 2020 producera så mycket vindenergi att man täcker hela det åländska behovet – och lika mycket till som kan gå på export via Finlandskabeln.
Det vore en formidabel succé för åländsk vindkraft, en fin inkomstkälla för de åländska vindkraftsbolagen – och ett fantastiskt argument i byggandet av varumärket Åland.
Dessvärre fanns också den röda vägen. Den är inte alls rolig. Enligt den inleds avvecklingen av den åländska vindkraften, på grund av de uteblivna stöden och långsamheten i arbetet med att få in åländsk vindkraft i ”feed in”-systemet, redan i början av nästa år. Och ett par månader in i 2016 finns det inte längre någon vindkraftsproduktion på Åland.
Så får det inte gå.
Politik är svårt, speciellt i svåra ekonomiska lägen. Att spendera nu, för att hämta in vinsterna senare är ett budskap som lätt skjuts ned av motståndare. Det krävs mod att fatta ett sådant beslut.
Förhoppningsvis är landskapsregeringen modig nog att ta ett sådant beslut snabbt, för att hjälpa vindkraftsnäringen att överleva tills dess att krutet torkat i Helsingfors och startskottet för utbyggnaden av den åländska vindkraften ska ta fart.
Åland behöver det, Finland behöver det (trots att långsamheten snarare talar om motsatsen) och miljön behöver det.
