Historielös och okunnig rädsla för islam och muslimer
Den stora ärkefienden och det stora hotet mot vår civilisation och vårt sätt att leva är numera islam.
Tidigare var det sovjetkommunismen och den gula faran, bland andra. Andra populära fiendebilder har varit judarna, de svarta, katolikerna, ja, i princip alla i världen, beroende på vilken sida man ställer sig på.
Alla är helt enkelt någon annans fiende.
Att så många i vår tid och i vårt samhälle nu uppfattar islam och muslimer som så hotfulla har många orsaker – historiska, ekonomiska, sociala. Den minsta orsaken är faktiskt den religiösa, men det förstår förstås inte den vars enda kunskap om islam är utvalda brottstycken ur Koranen eller predikningar av de mest blodtörstiga imamerna (vilka det onekligen finns en hel del av).
På samma sätt som man kunde använda de mest extrema predikanterna och krigshetsarna i den kristna kultursfären som exempel på hur farlig kristendomen är, och hamna helt fel, så åker man fel när man bedömer muslimer som grupp utgående från dess extremister.
I världen i dag finns det få platser som är så i grunden sekulariserade som vårt samhälle. Det vanliga är ute i världen, att folk på ett mer naturligt sätt uppfattar sig som en del av en trossfär, kristen, muslimsk, buddhistisk, hinduisk. Kanske är det därför vi uppfattar människor med en mer markerad tro så hotfulla?
Där det blir slitningar mellan olika religiösa grupper har de oftast (nästan alltid) sociala och ekonomiska orsaker som ibland kläs i ett religiöst legitimerande språk, för att det är mer effektivt och lättare igenkännbart än något annat.
Motsättningarna mellan den kristna kultursfären och den muslimska har inte med religion att göra, utan med makt, naturrresurser, ekonomisk utvecklingsnivå och ett långvarigt, hårt förtryck och utestängande av människor från den muslimska världen från de privilegier som vi i väst tar för givna.
Sverigdemokraten Kent Ekeroth skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter på måndagen att han inte kan förstå varför man inte får oroa sig för och ta ställning för att hans land, Sverige, ska fortsätta vara och utvecklas enligt de värdegrunder han uppfattar som svenska dygder, och att hotet mot den utvecklingen är en stor (okontrollerad) inflyttning av okunniga analfabeter, religiösa muslimer med främmande sedvänjor.
Ekeroth, och alla som tänker som han, glömmer bort själva självklarheten. Våra nordiska välfärdsstater byggdes upp av stackars fattiga satar, djupt religiösa människor och analfabeter. De jobbade och slet.
Deras släktingar emigrerade till ställen där det fanns bättre arbetstillfällen, och skickade hem pengar till hemlandet. De drog sig fram på drömmen om att deras söner och döttrar skulle få det lite bättre än de själva haft.
Det finns inget land i modern tid, knappast någonsin, som inte utvecklats och förändrats av intryck utifrån, av människor som flyttat på sig, skapat sig nya liv på nya ställen, fört med sig kunskaper, arbetskraft och idéer.
Finns det problem med den ständigt pågående migrationen av människor? Absolut. Men går den eller borde den stoppas för att man blir rädd för en religion som man inte vet något om? Nej.
Något alternativ till att fortsätta utvecklas tillsammans finns faktiskt inte. För är det inte så att vårt samhälle, det som vi är så stolta över, bygger på människor lika värde, och på en rad friheter för individen där religionsfrihet är en av de viktigaste?
