DELA

Hela utredningen kring krögarparet luktar surt

Utredningen kring den misstänkta människosmugglingen och krögarparet på Åland håller på att bli historisk juridik. Svängningarna, de många utspelen och de ännu fler frågetecknen kring de inblandades förfarande har få, om någon, liknelse i den åländska historien.
Alldeles oavsett om det så småning om kommer en fällande dom eller ej, kommer fallet att sätta sina avtryck i rättshistorien. Dels är anklagelsen, människohandel, i sig väldigt ovanlig, dels är flera delar i skeendet mycket märkliga.
Om vi börjar med gripandet av paret och de därpå följande problemen för parets barn. Som deras 15-årige son berättat i Nya Åland fick de inte hjälp av varken polisen eller de sociala myndigheterna initialt.
Inte heller gavs de möjlighet att träffa föräldrarna förrän flera dagar senare. Det står, enligt barnombudsmannen Ulla Rindler-Wrede, i strid med barnkonventionen.
Polismästare Teijo Ristola tillbakavisade kritiken och förklarade att han inte ens kunde förstå hur vår reporter kunde ställa en sån fråga, om huruvida de sociala myndigheterna kopplats in.
Initialt var informationen från centralkriminalpolisen och förundersökningsledare Nina Karapuu god och öppen. Men i takt med att läget sett allt besvärligare ut för polisen har Karapuu slutat svara på medias frågor. Sekretess är både förståeligt och försvarligt, men nog borde CKP kunna svara på de anklagelser om fel i hanteringen av ärendet som bland andra juristen Marcus Måtar gör. Till exempel har CKP-polisernas beteenden ifrågasatts, också det numera famösa sms:et från Nina Karapuu väcker många frågor.
Sedan Teijo Ristola kom till posten som polismästare på Åland har hans mantra varit öppenhet. Det vore fint om denna lovvärda inställning spillde över också på CKP-kollegorna.

Marcus Måtar blev för några dagar sedan delgiven misstanke om penningtvätt och blev därmed jävig och fick avsäga sig rollen som försvarare för den häktade mannen. Att en försvarsadvokat delges misstanke på det här sättet är ytterst ovanligt och mycket uppseendeväckande. Om det så småning om visar sig att polisen inte har på fötterna i den här delen av härvan kommer ett löjets skimmer att dras över både den åländska polisen och CKP.
När sedan mannens nya försvarare, Måtars kompanjon Bert Häggblom, i går entledigades från uppdraget på begäran från Nina Karapuu blir snurrigheten i detta enorm. Häggblom ska anses jävig i fallet eftersom Måtar är misstänkt – detta trots att polismästaren säger att fallen alls inte har något samband.
Nu ska en ny advokat, Lena Laitinen, förbereda ett försvar till eftermiddagens häktningsförhandling på ett dygn. Då ska man komma ihåg att Häggblom utsågs den sjunde juni, då Måtar delgavs misstanke. Varför tog det Karapuu hela fem dagar att finna att Häggblom var jävig?

Utredningen kan säkert sluta med att alla de misstänkta fälls på riktiga grunder, det kan vi som inte har insyn omöjligt sia om. Men det hindrar inte att hela affären börjar lukta rätt surt redan nu.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax