Hbtqi-personer existerar – även efter Pride
Prideflaggor, regnbågstema och politiskt paradtågande. Många är det som vill uppmärksamma hbtqi-rättigheter under prideveckan. Men vad händer när pridefirandet är över?
Priderörelsen kan dateras bakåt till juni 1969 och Stonewallupproren i New York.
Klubben Stonewall Inn i Greenwich Village var en känd samlingsplats för många lokala hbtqi-personer och utsattes, liksom många andra gayvänliga barer och klubbar, ofta av trakasserier från rättsväsendet.
Upploppen startade i samband med att polisen utförde en razzia mot klubben den 28 juni. Besökarna, som var trötta på de konstanta trakasserierna, gjorde motstånd genom att kasta mynt och flaskor på polisen. Flera människor i närområdet anslöt sig till protesterna, och trots polisens försök att stoppa upploppet pågick det i flera dagar.
Det var starten på den moderna priderörelsen.
Ett år senare hölls den första prideparaden i flera städer runt om i USA, till minne av händelsen. De historiska upploppen är i dag utbytta mot festligheter och regnbågsmanifestationer världen över.
I dag inleds årets pridevecka på Åland. En vecka fylld av allt från föreläsningar och samtal till utflykter och workshops som kulminerar i huvudevenemanget – prideparaden. De kommande sju dagarna kommer regnbågsflaggor att synas vajande på var och varannan flaggstång, på sociala medier och i den politiska debatten, för att sen hastigt försvinna igen.
Termen ”Rainbow Washing” uppmärksammas allt oftare. ”Rainbow Washing”, eller ”Pink Washing” som det också tidigare har kallas, är ett begrepp som används för att beskriva aktörer som profiterar på hbtqi- eller priderörelsen – alltså utnyttjar rörelsens värderingar för sin egen ekonomiska vinning.
Det kan handla om företag, organisationer, myndigheter eller politiska partier som vill ge en bild av att vara hbtqi-vänliga genom att varje år flagga med prideflaggor eller gå med i prideparaden, men som i verkligheten väljer att inte ta ställning – eller till och med ta ställning emot lika rätt för alla.
Frågan huruvida företag och politiker ska visa sitt stöd under pride är förstås komplex. Å ena sidan ger det synlighet åt en minoritet som har diskriminerats, och fortsätter att diskrimineras, världen över. Å andra sidan uppstår frågan huruvida genuin synligheten faktiskt är. Vad händer när Pridefirandet är över?
Under den officiella pridemånaden juni i år hamnade den stora amerikanska varuhuskedjan Target i blåsväder. Kedjan valde inför firandet att släppa flera pridekollektioner för att, enligt företaget, visa sitt stöd till hbtqi-personer i USA. Kollektionerna fick dock stor kritik av den konservativa högern i landet som en del av den anti-hbtqi-våg, och främst anti-trans-våg, som svept över USA de senaste åren.
Som svar på kritiken valde Target att plocka bort kollektionen – något som i sin tur skapade upprördhet bland hbtqi-personer och organisationer. Frågan om vad Targets, och andra företags, egentliga mål med pridedeltagande är uppmärksammades på nytt. Värnar man på allvar om något om man vid första bästa jobbiga kritik från motståndare väljer att backa från sitt ställningstagande?
På Åland väljer många företag, organisationer, myndigheter och politiker att på ett eller annat sätt delta i prideveckan. Även här uppstår frågan hur genuin ansträngningen är.
Hur många ser prideveckan som en chans att öka sin försäljning? Hur många åländska politiker ser prideparaden som ett sätt att fiska röster? Och hur många av dessa politiker har arbetat och planerar att aktiva arbeta för att främja hbtqi-personers rättigheter – även efter att Pride är över?
I samband med Åland Prides tioårsjubileum kan man förvänta sig ett extra engagerat deltagande från aktörer runt om ön. Inte minst med tanke på det annalkande valet. I årets prideprogram finns även ett politiskt samtal där fokus kommer att ligga på hur de åländska partiernas politik bidrar till att säkerhetsställa hbtqi-personers möjligheter och rättigheter i det åländska samhället.
Samtalet i sig är viktigt – arbetet efter är ännu viktigare.
Det är vitalt att alla samhällsaktörer är med och bidrar när det kommer till kampen om hbtqi-personers rättigheter. Att fundera över om och hur man gör det även före och efter Pride är lika betydelsefullt.
Pride firas nu – hbtqi-personer existerar året om. Det bör också engagemanget göra.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
